Hur får man sin man att följa med på släktträff?

Jo.... man köper en dator till honom!

Jupp, nu har även jag en dator som är bärbar i stället för stoltionär. Äntligen efter en massa år har jag en fungerande dator och jag är jättenöjd! Den fick jag i fredags när vi var på väg till Malmö på släktträff.

Jag hade ju i och för sig gått ändå, för jag har kul varje år. Det är roligt att få träffa alla Alexandras kusiner och farbröder, de är så trevliga och vi har alltid trevligt när vi träffas. Det är till och med synd att det bara är en gång per år.

Midsommar

Midsommar firandet var i år förlagt till Marcus föräldrar i Stallarholmen. Hade en supertrevlig dag med dans kring den egenbyggda midsommarstången, sillunch och grillning.

Vi hann till och med se och skrika lite åt den mycket spännande fotbollsmatchen mellan Turkiet och Kroatien.

Löjrom från Kalix

Av Sofia fick jag världens godaste present. Ett halvt kilo löjrom från Kalix med diverse tillbehör. Detta förtärdes tillsammans med Sofia framför en mysig film på lördags kvällen.

Och eftersom det blev lite över fick vi också en riktigt lyxig frukost på söndagen!

Examensfest

I går kväll var det examensfest för mig och Mia på Tavernan.

Hur kul som helst, med löjligt fina presenter och framförallt en skrämmande insikt att skolan faktisk är slut...

Kvällsutflykt

Tihi...

Ikväll åkte vi på utflykt till Marcus och Mia. Det krävdes inget långt planerande eller sparande av pengar. Det var bara att åka... För nu bor de i södertälje, bara 30 minuter ifrån vår dörr!!!

Underbara Dado

Eftersom bröllopsfesten råkade hamna på min födelsedag kunde ju inte vi fira den som vi brukar. Istället fick jag present av Dados familj och av tetka Mira redan på fredag kväll, och sen av tetka Ivanka strax innan bröllopet skulle börja. Dessutom fick vi en något försenad bröllopspresent från tetka Ivanka eftersom hon inte kunde komma när vi gifte oss.

Men av Dado hade jag inte fått vare sig examens- eller födelsedags present. Om man bortser från det fantastiskt vackra kors jag fick "inför examenspresent" när vi var i England. Så i dubrovnik fick jag i uppgift att helt enkelt välja vad jag ville ha! Detta resulterade i jättevackra örringar i vitt guld med vita zirkonier och en ring, även den i vitt guld. Ringen påminner om en amerikansk förlovningsring och ska bäras på höger ringfinger istället för skolans examensring (vilken jag tyckte var ful och inte köpte).

Överhuvudtaget hade vi en underbar dag i Dubrovnik med sysslingarna och deras föräldrar. Vi åt gott på en liten restaurang i gamla stan och vi gick runt och tittade i massa affärer. De andra hade aldrig varit i Dubrovnik, så Dado visade de lite av det turister måste ha set. Dagen avslutades för vår del med bad i Mlini.

Bröllop del 3: Helstekt lamm, kolo och tårta

När vigselakterna var klara var det dags för middag. Som alla måltider jag känner från denna del av världen inleddes den med soppa. Efter detta serverades pita, heltstekt lamm och helstekt gris. Efterrätten var dock det bästa. Ett stort fat med färsk frukt, bland annat jordgubbar.

Nu började också festen dra igång på allvar. Eftersom det inte fanns något dansgolv dansade alla runt i salen där det fanns plats, och det dröjde inte länge innan den första raden med kolo drog genom salen. Kvaliteten på dansstegen var väl minst sagt varierande, något som jag och Sofia gladdes åt när även vi lurades upp. På uppmaning av Sabine lärde vi oss snabbt att det viktigaste var att trampa i takt och se till att allt skumpade ordentligt!

Efter en stunds dansande var det dag för tårta och sen lugnade festen ner sig en aning. Brudparet drog sig tillbaka en stund till rummet för att vila och flera av gästerna följde deras exempel. Vid sjutiden var de flesta på plats igen och nästa laddning gäster kom.

Framåt sen kväll tog vi en promenad så Sofia fick gå hem och lägga sig. Vi andra stannade för att hjälpa till med det sista som skulle ordnas innan lokalen stängdes ner för natten. Vid det laget hade vi varit igång och festat i 15 timmar.

Bröllop del 2: Godiskastning, zigenare och rökelse

När så bruden anlänt skålades det ytterligare en stund, och sedan intogs bilarna ackompanjerat av folkmusiker. Bojan fick det hedersamma uppdraget att vara flaggbärare i den främre bilen, och bar stolt den serbiska flaggan.

Tutande för glatta livet, med påslagna varningsblinkers och i makligt tempo bar det sedan iväg mot kyrkan. Totalt var vi ett 60-tal bilar som väsnades och som kastade ut godis och småmynt på gatan. Jag och Sofia kände oss först lite skeptiska till just detta - att kasta godis på småbarnen - men fann oss snabbt och kastade nästan för snabbt ut allt vi hade.

Väl uppe på kullens topp steg vi ur bilarna och bruden började sin promenad mot kyrkan. Vid armen hade hon en av sina giftomän och vid sin andra sida sin tärna. I kyrkan, som bara rymde ca 60 av de över 200 gästerna, fick så brudparet äntligen stå bredvid varandra.

I kyrkan stod alla gäster upp under hela ceremonin bestående av guldkronor, ljus, ihopbundna händer, rökelse och skönsång från prästen. Det var kul att se hur de ortodoxa i sällskapet korsade sig varje gång prästen gjorde det. När ceremonin nått sitt slut blev det dags för gratulationer och donationer till kyrkan. Den lagliga vigseln hade inte ännu ägt rum, men brudparet gratulerades ändå för äktenskapet.

Under vigsel hade byns egna zigenarmusiker anslutit sig. Det är ingen som ber de komma men tydligen är de ändå alltid med. När det är lördag och dags för bröllop kommer de på eget initiativ och spelar för sedeldonationer från åhörarna. Efter en stund med gratulationer, hög musik och riskastning togs bröllopsfoton med släkt och familj innan resan ner från berget påbörjades.

Väl tillbaka i festlokalen blev det en paus innan det var dags för den borgerliga och lagligt bindande vigseln. Vigseln förrättades genom att parterna och deras två vittnen alla fick skriva under i en stor bok.

Det var spännande att se hur alla gäster stod och småpratade i kyrkan för att sedan i gravlik tystnad överse den borgerliga vigseln.

Kul var också hur mycket beröm Dado fick för sin illande rosa slips!

Bröllop del 1: Meze, knapphålsblommor och brudens ankomst

Lördagens bröllop började redan halv tio för oss som var nära familj. Vi åkte gemensamt till lokalen för att fixa det sista, och en halvtimme senare började alla gäster komma. Brudgummen stod med sina och brudens föräldrar i dörren och hälsade välkomna, medan bruden ännu inte anlänt. De drygt 200 gästerna hade bara att slå sig ner vid dukade bord, överfyllda med meze och dricka av alla de slag.

Vid dörren stod också små flickor och "sålde" knapphålsblommor. I jugoslavländerna finns en tradition att alla gäster på ett bröllop dekorerar sig med dessa, och genom att sätta den på höger eller vänster sida markerar att de är gifta/ogifta. Vi fick alla söta små champagnefärgade rosor... Alla utom Bojan. På Bojans kavajslag hamnade en vinröd ros istället... Lite förvånad frågade han varför och lärde sig snabbt att han skulle vara Djeveru (typ giftoman). Ingen hade berättat detta för honom, och lite förvånad frågade han om vilka uppgifter han hade, vilket visade sig vara ingenting... Eller så fick de det i alla fall att verka...

Tillsammans med sysslingarna tog i alla fall Sofia och jag tag i vår uppgift. Vi hade fått i uppdrag av bruden att knyta vita rosetter kring backspeglarna på alla bilar på parkeringen. Detta för att de skulle vara dekorerade och fina inför resan upp till kyrkan.

Vid halv tolv annonserades brudens ankomst av Bruno, som fått detta hedersuppdrag. Medan bruden gjorde sitt antåg genom rummen berättade han att "Här kommer bruden och ska mötas av sin nya familj, och dess giftomän"... Inte förän namnen på dessa lästes upp insåg Bojan att han nog har en uppgift... och att han nog borde vara i det rum bruden var, inte sitta och dricka öl i ett annat! Sagt och gjort, han rusade dit, och tillsammans med de andra giftomännen lyckades han få köpa loss bruden av hennes bror. Bojans bidrag blev ett löfte om två flaskor loza.

Så anlände bruden till festen, och fick slå sig ner tillsammans med sina giftomän vid honnörsbordet. Ännu hade hon inte rätt att sitta med sin brudgum...

Ohoooo

Torsdagen spenderades i Dubrovniks gamla stad, med lite lätt shopping och god mat. Självklart gjordes ett besök på favorit caféet Hemmingway och en sen lunch i form av hummer, havskräfta, räkor, musslor, sardiner och någon fisk som påminde om regnbåge.

Sofia föll precis som den resterade kvinnliga delen av familjen Uhlmann för stadens charm och jag kan tänka mig att hon kommer hitta tillbaka någon dag.

Vi hann också med en liten badutflykt till Mlini, enligt min uppfattning den bästa stranden i området. Vattnet var svalt, men inte jättekallt och för oss kalla nordbor kändes det skönt.

Tillbaka i Trebinje fortsatte festandet och Bato lärde oss snabbt ett nytt uttryck: Ohooooooo. Detta är troligtvis ett egenuppfunnet uttryck och innefattar all känsla och kärlek som finns i ordet "välkommen", men också "har ni det bra", "skål" och "vad roligt att ni är här"! Ordet användes sedan flitigt i kommunikationen över språkgränserna och väckte på bröllopet höjda ögonbryn i kontakten mellan borden...

Fredagen tog med dig ännu ett besök i Dubrovnik, och på badstranden i Plat. På kvällen kom också en ny laddning släktingar. Bland annat två trevliga tjejer som visade sig vara sysslingar till Dado och Bojan: Ivana och Sanja. Och det var kärlek vid första ögonkastet. Tjejerna hade alltid önskat sig storebröder, och Dado och Bojan är ju inget annat än stora teddybjörnar!

Det kan man kalla service

Efter att ha smugit upp strax efter gryningen och begett oss mot Arlanda hamnade vi på Eurostop där vår lilla Mazda skulle bli ompysslad under semestern. Vindrutan som spruckit byttes och Budgets schysta chef skjutsade packning och oss i minibuss till Arlanda.

På plats i Cilipi hämtade vi så ut vår lilla Opel Corsa, hyrbil från Budget. Där kan man snacka om heltäckande service, skjuts i Sverige och väldigt bra priser utomlands. Men ja, jag vet... Vi hade inte haft sån tur om inte Lindchen hade jobbat åt detta mycket oranga företag.

Efter avfärd tog vi en liten kort tur till Dubrovnik för att Sofia skulle få se lite utsikt innan vi begav oss mot de herzegovinska bergen och gränsövergången vid Gorni Brgat.

I Trebinje möttes vi av en hel hög med släkt, och kvällen spenderades med flödande alkohol och långpromenad runt staden.

Vädret var lite mulet, men ändå varmt och skönt. På natten kom också åskan och laddade ur lite spänningar.

Väskorna är packade...

... och snart bär det av söderut.

Ventilering i det über akademiska Uppsala

Idag har jag haft ventilering. Det var skrämmande, framkallade något som närmast kan definieras som panikångest och en av de mest nervösa dagarna i mitt liv.

Vilket väl egentligen, nu i efterhand käns lite löjligt. Var inte ens så här nervös inför att gifta mig, och det är ju ändå något man inte direkt kan göra om två månader senare.

Nåväl, ventileringen gick bra. Jag fick mycket beröm för mitt språk och min disposition. Egentligen fick jag beröm, för det mesta, sånär som på de elektroniska källhänvisningarna som jag lyckats röra ihop något infernaliskt. Men detta visste jag redan och talade själv om innan opponenten fick tillfälle.

Summa sumarus så är det lite små kompletteringar som ska göras, och sedan ska uppsatsen bara skickas iväg till Görel för arkivering!

Manligt och kvinnligt

Idag ska jag och min älskling jobba på våra stereotypa genusdrag. Dado ska, man som han är, iväg och meka med bilen. Det är både avgassystem, bränslefilter och drivknut som ska bytas.

Själv ska jag stanna här hemma och fortsätta ta hand om tvätten, städa undan lite och sedan gå på massage. Detta avrundas med att hjälpa till lite med att laga mat till eftermiddagens middag med släkten.

Så till alla er feminister säger jag bara: Släng er i väggen och satsa på jämlikhet utifrån personliga färdigheter och intressen istället!