100 meter nedat och 30 meter uppat

Imorse vaknade jag med en olustig kansla i magen.

Efter en promenad pa 5 minuter inser jag att jag star pa ett galler, 100 meter over marken. Nedanfor mig forsvinner marken i dimman och allt man hor ar ljudet fran floden i bergsklyftan. Tankarna skenar till ett hysteriskt "vad i helvete gor jag har".

Och som om det inte rackte. Guiden ber mig luta mig ut och satta mig pa en stang. Fotterna vilar fortfarande mot gallerplattformen, men hjartat har anda flyttat upp i halsgropen. Funderar pa om jag ska passa pa att smita medan guiden spanner fast de andra.

Envis som synden sitter jag kvar. Jag blir fastspand i ett rep som ser ut att kunna halla en myra uppe och slapper taget om kanten. 10 minuter senare star jag skakande pa marken efter att ha repilerat de 100 meterna tillsammans med de andra.

Men, beloningen ar omedelbar. Vi star i en fantastisk grottsal, en port till en forlorad varld. Dimman ligger tat och efter att ha hakat fast oss i en sakerhetslina borjade klattringen uppat. Vi sag lysmaskar som bildade en vacker stjarnhimmel och kalkstensformationer. Vagen var inte latt att ta sig fram, men med en saker guide och forsiktiga steg tog vi oss djupare in i grottan.

Lattad av vetskapen att nedstigningen gick sa bra blir jag narmast chockad over nasta hinder pa vagen. En smal, geggig, rostig stege som forsvinner uppat i evigheten. Guiden, som jag misstanker helt saknar radsla, berattade glatt att nu skulle vi klattra upp for den 30 meter hoga stegen. Alla var slut efter den strapatsen.

Nar jag nu tittar pa bilderna kan jag knappt tro att jag klarade det... Men jag gjorde det, och jag har vittnen!