Mot norra öns norra spets

Även om hästridningen upptog större delen av dagen har vi nu förflyttat oss vidare norrut. I Huntly hann vi med ett kort besök på en fabriks outlet med skinnprodukter. Jag och Dado passade på att köpa oss varsitt vitt fårskinn att ha vid sängen. Blir härligt att sätta ner fötterna och tänka tillbaka på resan när man vaknar en kall måndag morgon.

Från Huntly fortsatte färden vidare mot Northland, den nordliga spetsen av Nord ön. Där stannade vi i en stad med ytterligare ett krångligt maori-namn: Whangarei. Oj vad svårt det är med alla maori namn. Det är inte det lättaste att skilja på whakarewarewa, Whangamata och Waipukurai när man snabbt ska läsa en vägskylt. Eller hålla koll på om det var stranden Karekare eller Karikari vi varit på.

På Northland ägnade vi första dagen åt att åka upp på den norligaste spetsen. Vi kom aldrig hela vägen upp, utan stannade några mil innan för att slippa köra den lilla grusvägen som leder upp dit. Istället stannade vi vid den vackra, vita stranden ???.

Efter att redan ha varit på den svarta stranden Karekare, utanför Auckland, kändes det som att komma till ett snölandskap. Det var kritvit sand så långt ögat kunde nå, och eftersom det var en lite gråmulen dag kändes det nästan som om det var vinter.

Vi vadade omkring på stranden en lång stund och tittade på de vackra snäckskal som spolats upp under det senaste högvattnet.

Inspirerad av stillheten passade jag också på att göra lite Quigong.

Sen bar det av mot nästa strand: Ninty mile beach. Stranden, som egentligen är mycket kortare, är en helt vanlig strand sånär som på storleken. Den kompakta sanden är dessutom så stark vid lågvatten att turistbussar använder den istället för den krokiga riktiga vägen.

Vi hade väl tänkt att även vi skulle ta oss en sväng, men AVIS ville annorlunda. Förbudet för hyrfordon var för uttalat för att kunna ignoreras. Det fanns med i min guidebok, det fanns med på kartorna och inte minst så stod det en stor skylt. Så det blev bara en liten busig sväng för att ha trotsat reglerna med vår 4xford och sen tillbaka in till vägen.

Middag var väldigt svårt att få tag i. Vi åkte hur långt som helst och allt var stängt denna söndag kväll. Till slut körde vi förbi en skylt som vidare in mot ett resort vars restaurang hade öppet. Kvällen till ära bjöds det på buffé, och konferensskylten visade generöst att vi och lokala penionärsföreningen hälsades välkomna.