Till Skavsta var vi (Dado, Alex, Robin och Sofia) lite sent ute, men med Dado som chaufför flög vi fram över den sörmländska landsbygden och anlände precis i tid. Resan gick bra och vi fick se ett snöigt Europa genom fönstret.
Väl framme i Bratislava fick vi en smärre chock. Vi hade inför resan sett till att den brukliga depositionen för hyrbil (2000 kr) satt på kontot, något vi lärt oss efter ett antal problemartade gånger. Men varför fanns det då inte täckning på Dados Visa-kort? Jo, i Slovakien krävs inte bara 2000 utan 7000 kr i deposition!!! Tur att vi fått med oss ytterligare ett kreditkort på resan.
Mycket fattigare tog vi oss mot
Wien och hittade utan svårigheter till vårt vandrarhem. Förra gången irrade vi runt i nästan 1 timme innan vi hittade rätt, så denna gång hade vi försett oss med GPS. Utanför vandrarhemmet möttes vi av julmusik och doften av varm punch. Slottshotellet, som är närmaste granne, hade en liten julmarknad med skridskobana på sin tomt och självklart var det dit vi styrde stegen så fort väskorna ställts in på rummet. Från berget där vandrarhemmet och slottet ligger har man en underskön utsikt över Wien. Vi stod där och drack varm sprit, åt chokladdoppade jordgubbar och trivdes allmänt bra med livet.
Efter en stund tilltog hungern och vi gick de 300 meterna till Villa Aurora, en geuin wienesisk restaurang. Där beställdes wienerschnitzel och pumpasoppa till tonerna av Mozart. Väldigt mycket mättare och mer belåtna gick vi upp mot vandrarhemmet. På vägen tillbaka smet vi in på slottsrestaurangen för att ta oss en liten drink. Mycket senare gick vi och la oss i vårt rum och kikade ut genom fönstret på ljusen och silhuetten av Wien.
Väl framme i Bratislava fick vi en smärre chock. Vi hade inför resan sett till att den brukliga depositionen för hyrbil (2000 kr) satt på kontot, något vi lärt oss efter ett antal problemartade gånger. Men varför fanns det då inte täckning på Dados Visa-kort? Jo, i Slovakien krävs inte bara 2000 utan 7000 kr i deposition!!! Tur att vi fått med oss ytterligare ett kreditkort på resan.
Mycket fattigare tog vi oss mot
Wien och hittade utan svårigheter till vårt vandrarhem. Förra gången irrade vi runt i nästan 1 timme innan vi hittade rätt, så denna gång hade vi försett oss med GPS. Utanför vandrarhemmet möttes vi av julmusik och doften av varm punch. Slottshotellet, som är närmaste granne, hade en liten julmarknad med skridskobana på sin tomt och självklart var det dit vi styrde stegen så fort väskorna ställts in på rummet. Från berget där vandrarhemmet och slottet ligger har man en underskön utsikt över Wien. Vi stod där och drack varm sprit, åt chokladdoppade jordgubbar och trivdes allmänt bra med livet.Efter en stund tilltog hungern och vi gick de 300 meterna till Villa Aurora, en geuin wienesisk restaurang. Där beställdes wienerschnitzel och pumpasoppa till tonerna av Mozart. Väldigt mycket mättare och mer belåtna gick vi upp mot vandrarhemmet. På vägen tillbaka smet vi in på slottsrestaurangen för att ta oss en liten drink. Mycket senare gick vi och la oss i vårt rum och kikade ut genom fönstret på ljusen och silhuetten av Wien.
