torsdag 29 maj 2008

Undrar om fälgarna skulle passa på min Mazda?


Det är inte små maskiner jag jobbar med, men de ser så pluttiga ut på datorn. Den nyaste L220F har skottsäkert glas och i skopan (räknat i kvadratmeter) skulle hela min första lägenhet få plats. Om det betyder att skopan är stor eller att min lägenhet var liten får ni själva avgöra.

måndag 26 maj 2008

Va kul vi ska ha

Snart, alldeles snart flyttar Marcus och Maria till Södertälje. Kan knappt bärga mig! Tänk, bara 40 minuter för att åka och hälsa på. *Längtar* De kommer tröttna på oss efter en vecka!

Och idag har vi införskaffat Guitar Hero III. Så kanske vi skulle kunna utmana de på en duell?

Mors dag

Igår var det mammornas dag. För att fira bjöds vi in våra på libanesisk meze ute på Sundbyvägen. Satt ute på altanen och njöt av fågelsång, åt god mat och skrattade.

Zlata, som är i behov av en klänning till bröllopet, provade sig igenom delar av mammas garderob. Resultatet blev en skitsnygg blå, lite mönstrad klänning och en turkos kavaj från NK. Nu saknas bara lite smycken så kommer hon att vara bröllopets snyggaste gäst!

lördag 24 maj 2008

Schlagerkvällsfunderingar

Vem ska man heja på ikväll då? European song contest och jag har inte nån aning om vem jag ska heja på.

Hm... Eftersom min stora idol är med måste jag väl heja på honom! Zeljko Joksimovic! Han är mannen bakom Lejla, Lane moje, Molitva och många många fler av de underbara power balladerna från Balkan.

Jo, honom hejar vi på... För visst kan man väl heja på programledaren?

fredag 23 maj 2008

Nu ska jag bli tennisproffs

Man kan lätt tro att jag blivit sportig. Åtminstone om man nu får höra att jag är stolt ägare av ett tennisracket. Denna illusion bleknar dock snabbt när man inser att jag spelat tennis hela 2 gånger och att jag träffar ungefär varannan boll. Men kul är det!

Om någon är sugen att hänga på (mer än Sofia som även hon införskaffat sig ett racket) så spelar jag med Bruno och Dado på fredagar. Mycket skratt och många söta hopp från min sida!

torsdag 22 maj 2008

I huvudet på Julia Svensson

Är det någon som kommer ihåg filmen ”I huvudet på John Malkovich”. Jag skulle vilja vara i huvudet på Julia Svensson, det skulle antigen vara en härlig komedi med otroliga sarkasminslag eller så skulle det vara århundradets skräckupplevelse.

Jag säger inte att Julia är galen eller så men hon borde förmodligen genomgå en lättare sinnesundersökning. Men, å andra sidan så skulle världen definitivt vara en betydligt tråkigare plats att leva på utan Julia. Så allt jag säger är: ”Go Julia go”

Härlig massage

Vissa har det bra!

Igår när jag kom hem från jobbet ringde min mamma, och vad ville hon? Jo det var nämligen så att hon hade köpt ett nytt massagebord och behövde en stackare som kunde ställa upp och testa bordet.

Man kan väl inte säga nej till mamma! Så stackars jag fick först en lååång massage (ca. 1h) sen fick jag en peeling-massage och till slut en ansiktsmassage. Allt som allt två jobbiga timmar av bordtestande, men jag gjorde det för att hjälpa min mor, så ni behöver inte tycka synd om mig.

Tack mamma jag älskar dig!

torsdag 15 maj 2008

Pro Ergo

Idag på jobbet fick jag ett meddelande där ordet "ERGO" vad med, det var då jag konstaterade att vi använder ergo alldeles för sällan. Ergo kommer jag att börja att använda ergo lite oftare.

Ergo kommer ni snart att tröttna på ergo (Om jag kommer i håg att använda ergo förstås)!

tisdag 13 maj 2008

Tjuvlyssnat

Nu är vi tillbaka i Sverige och verkligheten. Så på vägen hem från jobbet bad Alex mig att svänga in på Ica och köpa mjölk. Väl inne bestämde jag mig att köpa lite frukt och det var då det hände!

En liten flick säger till sin mamma: "Mamma är det farligt för hundar att dricka Cognac? Jag tror inte det men pappa säger så, jag tror att han säger det bara för att han är snål och inte vill att jag ska ge hans cognac till hunden!"

måndag 12 maj 2008

En liten bild av hur vi åkt runt!

Födelsedagstårta och löshår

En tidig morgon och färd mot Stanstead. En kort flygtur hem till Sverige och kylan. Och framför allt en orolig pappa. "Men jag vill inte hem idag", var bara en av kommentarerna.

Självklart hade vi redan planerat dagen och åkte därför till Katrineholm där pappa bjöds på en lyxig födelsedagslunch på tågstationens hamburgerrestaurang! Under tiden smet mamma över till Sultan och inhandlade födelsedagstårta. Med tårtan gömd i bagageutrymmet fortsatte vi till Flen och mormor och morfar.

Mormor hade smörat lite extra och gjort kalvdans. Vi stannade hela eftermiddagen och njöt av en lugn eftermiddag. det blev pianospel, fika och lite elektroniskt pyssel. Lika bra att passa på att hjälpa till när vi är där!

Från Flen åkte vi mot Strängnäs. Paniken växte i pappas ögon, så när vi närmade oss infarten maskerade han sig. Han tog Lindas löshår och min sjal och komponerade på detta vis någonting som påminde om en muslimsk kvinna. Vi irrade runt lite i stan för att slutligen, efter mycket skratt, hamna på Skogsvägen.

Där bjöds vi av Zlata och Bruno på en riktig födelsedagsmiddag med champagne som aperitif. Självklart var även Bojan där med Malin och Hera. Tror att pappa blev gladast över Heras närvaro... Det blev en mysig kväll, och precis så familjärt avslappnad som vi lovat pappa!

söndag 11 maj 2008

Cheddarost och afternoontea


Igår kväll hann jag, Dado och pappa med en promenad i den lilla byn. Vi gick nog runt det mesta av byn på den kvart vi promenerade, och delar var det så svart att vi fick gissa att vi gick rätt. Men det var en trevlig promenad i alla fall. Vi såg en hund, och vi såg byns brandstation!

Morgonens engelska frukost serverades på det B&B där mamma och pappa bott. Och den serverades gratis... I alla fall efter att jag argumenterat med först ägarinnan och sedan hennes man. Jag hävdade bestämt att det var deras problem att vi bodde på ett annat ställe, och inte vårt. Och självklart så vann jag och frukosten serverades gratis även för oss, som en kompensation.

Efter morgonmålet åkte vi raskt vidare mot Cheddar gore och byn Cheddar. Precis som kan utläsas av namnet är det härifrån Cheddarosten kommer. Traditionellt har den lagrats i de djupa, fuktiga grottorna i ravinen. Vi satte oss i en dubbeldäckarbuss och fick en kort introduktion till byns och ravinens historia. Sen gick vi igenom en av grottorna och tittade på de vackra kalkstenarna. Vi hade sådan tur att det var i princip tomt på turister eftersom vi var där så tidigt.

När vi var klara med att utforska den grottan begav vi oss vidare mot raka motsatsen och nådde 264 trappsteg senare upp till toppen av Jacobs ladder, en trappa upp till ravinens krön. Sofia, mamma och Linda valde att klättra vidare upp i utsiktstornet, medan pappa, jag och Dado fortsatte vandringen ytterligare lite högre upp i ravinen. Där bjöds vi på en fantastisk utsikt över området.

När vi flåsande kom ner igen gick mamma och pappa för att fika medan vi andra gick in i nästa grottsystem. Dessa var upplysta i diverse mystiska färger och avslutades med mekaniska dockor som spelade upp scener ur något som påminde om Sagan om ringen. Det mest skrämmande på hela turen var de kokonger och källarspindlar vi såg på vägen ut. *ryser*

Ute i solen blev det glass och sedan en tur till den enda ostfabrik som finns kvar i Cheddar. Där fick vi veta hur osten fortfarande tillverkas för hand och att en del av osten fortfarande lagras i grottorna. Självklart såg vi till att både smaka och prova just den varianten!

När magarna började kurra styrde vi kosan mot Romans baths i Bath. Eftersom jag i förväg läst på att det bästa stället för afternoontea i denna del av England är just Pump room på Roman baths promenerade vi dit. Detta visade sig vara en minst sagt lyxig inrättning i tidsenlig miljö och med stråkkvartett som underhöll gästerna. Vi skämde bort oss riktigt och hann med både snittar, tarts, scones och efterrätt!

En liten promenad förbi Fudge kitchen (världens godaste fudge), det äldsta huset i Bath och Abbey church och sen in i bilen igen. Några varv i gamla stan, eftersom det visade sig att alla vägar vi provade slutade där vi började, och sen en snabbtitt på Royal Cresent.

Sen tog vi vägen över Oxford tillbaka mot London. Utanför London var vi alla hungriga igen och letade upp en KFC med GPS:en. Vi hittade en i Enfield och svängde därför av. För inte kan vi väl missa att äta på KFC när vi är i närheten. Vi köpte på oss massor med kyckling i olika varianter, majs och lite dippa och gick till närmaste grönområde där det kunde ha varit mysigt och fint. Tyvärr visade det sig att vi inte var de första som tagit KFC mat med oss dit, men vi var nog de första som använde soptunnan för att städa efter oss när vi gick.

Mätta i magen åkte vi tillbaka till det numera bekanta Homedale.

In IKEA we trust


I natt har det vi haft det underbart skönt och sovit i IKEA sängar, följder: Linda är riktig pigg och har sjungit som en gibbonapa (tydligen något som hon har plockat upp under sin fångenskap på monkey World. Se tidigare inlägg.) hela vägen till Cheddar. Nu är vi på väg upp till ravinens topp och sen är det äventyr i grottor där man lagrade Cheddar osten.

lördag 10 maj 2008

Monkeyworld och pastorala vyer

Vår övernattning i Wool var härlig. Jag och Dado fick ett rum som var dekorerat med ugglor, så jag kände mig mycket hemma. På kvällen hann jag med lite qigong och på morgonen vaknade jag av att näktergalen sjöng. Härlig känsla att vakna av fågelsång.

Mannen som serverade oss frukost var väldigt talför och hann skvallra om det mesta som hänt i byn under det senaste året. Efter en stund kändes det nästan som om vi verkligen kände invånarna.

Från Wool tog vi en sväng mot Lulworth för att kolla på slottet, som tyvärr visade sig vara stängt. Istället åkte vi vidare till Monkeyworld. Måste säga att jag var lite skeptisk först, men åh va roligt det var. I denna appark samlas apor som haft ett svårt liv och behöver vård och omtanke. De jobbar också med projekt för att hjälpa apor ute i naturen. Vi blev kompisar med en Gibbon apa och satt i säkert en kvart och lyssna på när den sjöng. En annan favorit var också orangutangen (observera ändringen Sofia) som likt en drottning gick runt med ett lakan som mantel.

Vår present till pappa var egentligen resan, men när vi såg att man kunde adoptera en apa för ett år kunde vi inte låta bli. Pappa är nu stolt fadder till schimpansen Patricia. Mamma passade också på att adoptera ungkarlsschimpansen Gypsy.

Från Monkeyworld fortsatte vi till den pastorala byn Abbotsbury ute vid kusten. Här gick vi i den subtropiska trädgården och åt en fantastisk lunch med färsk, handrensad krabba. Här lärde vi oss också att ordet pastoral beskriver en idyll. En idyll där får måste finnas representerade. Efter detta har ordet används nog gånger för en livstid. Men å andra sidan, det finns inget ord som bättre beskriver det vackra landskapet vi reste genom.


Eftersom vi hade en bra bit kvar att köra till kvällens middag, vilken serverades på det B&B vi bokat, satte vi sen fart. I Taunton kände vi att vi behövde stanna och köpa något att dricka. Och till vår glädje snubblade vi över en Asda! Denna enorma affär har allt från kläder till tårtor och är skrattretande rolig att springa runt på.

Därifrån åkte vi direkt till Nether Stowey och nattens boende. Då de hade lyckats dubbelboka fick Sofia, Linda, Dado och jag rum på den lilla lokala puben istället.

Till middag serverades en 7 rätters måltid som skulle vara en resa genom Somersets smaker. Och det var det säkert... Tyvärr måste jag säga att jag tyckte precis lika bra om engelska mat den här gången. Det är inget för mig. Tack och lov att födelsedagsbarnet uppskattade maten!

We almost lost Linda


Nu har vi varit på Monkey World och det var nära att de behöll Linda, men tack vare vår överlägsna förhandlingsförmåga och Lindas pass (något som apor tydligen saknar) sitter även hon med oss i bilen igen. Så nu vidare mot nya äventyr!

I England är allt annorlunda


Vi har just upptäckt att man måste ha tre fingrar i elutaget för att få en frisyr som denna.

fredag 9 maj 2008

Underbar middag i Salisbury

Fredagens frukost serverades av Homsedales ägarinna som visade sig komma från Regensburg i Tyskland. Efter att vi alla ätit oss mätta förflyttade vi oss ut i trädgården till de helt underbart charmiga hundarna Pepsi och Megan.

När alla var färdiga packade vi in oss i bilen och styrde kosan söderut. Första stoppet blev en promenad och lite proviantering i Windsor. Därifrån gick färden vidare mot Stonehenge. Detta fantastiska monument överträffade förväntningarna och det var perfekt att vara där när det inte var så mycket turister!

Från Stonehenge körde vi vidare mot Salisbury för att titta på katedralen. Väl där visade sig katedralen vara den plats där ett av originalen av Magna Carta förvarades. Fascinerande att få se detta historiska dokument och läsa vad det innehöll. Efter katedralen tog vi en cider vid en av de gamla kvarnarna i den vackra staden, och avslutade med en lyxig middag på 5-stjärnig indisk restaurang - Anokaa.

Efter Salisbury åkte vi vidare till Wool i södra Dorset där vi hade bokat B&B. Eftersom vi ville hinna se kusten innan det blev mörkt åkte vi direkt vidare till Lulworth. I ett rask tempo klättrade pappa, Dado, Sofia och jag upp på en av klipporna och bjöds på en fantastisk utsikt över Weymouth. Linda och mamma valde att ta en kortare promenad och hamnade istället på andra sidan av klipporna och fick se pirate cove.

Historiens vingslag


En underbar dag i södra England. Besök i Windsor, Salisbury och inte mist vid Stonehenge. Spännande att se detta historiska monument och tänka sig att det funnits i över 5000 år. Hur många människor har inte passerat den här platsen och kanske stannat för att hämta kraft?

En timme kvar


Nu har vi alla vaknat, typ. Vissa har varit vakna i 2 timmar andra mindre men alla är överens om att det är skönt med tidsskillnad. Alex vill ha frukost tidigare än 08:45 imorgon. Det vill vi nog alla, ja kanske inte Linda. Hennes kommentar när Alex sa att det är en timme kvar till frukosten var "men faaan jag behöver fem sekunder". Var vi härifrån fortsätter vet vi inte helt säkert men England är stort, så något kul blir det.

torsdag 8 maj 2008

Pappa är kidnappad

Idag har vi kidnappat pappa. Eller kidnappat och kidnappat. Vi bokade honom för flera veckor sen, han har bara ingen aning om vart vi skulle.

För att förvirra honom åkte vi och åt en fantastisk middag i Katrineholm!?! I bilen fick han utifrån ledtrådar gissa vart vi skulle, och av någon anledning var han helt säker på att det var till Kolmården.

Efter Katrineholm tog vi oss vidare till Nyköping medan Linda och Sofia satt fast i bilkö strax efter Södertälje. En liten promenad i hamnen och sedan vidare mot Skavsta. Väl där rensade vi pappas toalettväska på saker han inte fick ha på flyget och gick och mötte upp Linda och Sofia som äntligen kommit loss och fram till Skavsta.

När vi passerat passkontrollen fick pappa äntligen veta vart vi skulle, och var jättenöjd! Mycket bättre än Kolmården... :-P

På Stansted uppgraderade vi våra två bilar till en minibuss och gav oss ut i vänstertrafiken. Dado körde oss på vindlande vägar till Bishops Strotford och Homesdale B&B.

Lång weekend

Om en liten stund åker vi iväg på semester. Eftersom risken finns att pappa läser det här kommer jag inte skriva vart vi ska åka, men det kommer bli supermysigt. Vi ska fira att pappa fyller år och har därför lyckats planera helt utan hans inblandning. Allt han vet är att han ska ha med sig promenadskor, badbyxor och GPS. *tihi*

onsdag 7 maj 2008

Ångest

I natt skickade jag in min uppsats till Uppsala för sista gången. Nu är det bara att vänta och se vad som händer på ventileringen i juni.

Jag är så supernervös att jag knappt vet vad jag heter...

söndag 4 maj 2008

Lördagsutflykt

Lördagens planer var att ta sig norrut, mot Roslagen på bilutflykt med min man, far och syster. Men då vädret inte såg så lovande ut i den delen av landet ändrade vi färdriktning och hamnade istället på vägen mot Vingåker.

Eftersom pappa suttit sönder sina solglasögon på morgonen bestämdes att vi skulle ta en sväng förbi outleten innan vi fortsatte mot Reymyre glasbruk. Men bara för att handla solglasögon åt pappa... Vi kom därifrån 2 timmar, 2 kostymer, 4 kavajer, 1 jacka, 2 tröjor och 3 par solglasögon senare....

Sedan bar det av mot en promenad i reymyre och sedemera sen god tre-rätters lunch vid Göta kanal i Söderköping. I Söderköping hittade jag och Sofia också en outlet för smycken och shoppade lite smått och gott.







Om ni har vägarna förbi denna söta lilla stad får ni inte missa skulpturen "Rabbit crossing". På ena sidan om kanalen dyker står skulpturerna på led för att få dyka i och på den andra sidan blir de uppdragna.

Det blev en underbar utflyktsdag med roliga inköp och trevligt sällskap!

lördag 3 maj 2008

Och vad gjorde vi i fredags

Dagen började helt underbart med att Marcus meddelade oss att han har fått jobbet på Scania. Underbart! Våra bästa vänner lämnar Småland och flyttar uppåt, mycket närmare oss. Med lite tur kanske till och med till Strängnäs. Det kommar att vara helt underbart att ha dem på accetabelt avstånd igen.

Morgonen fortsatte med mysig frukost, där jag, Alex och Fia satt och diskuterade vad vi ska göra under dagen. Jag och Fia hade lite träningsvärk efter gårdagens lekar med Wii hos Bojan. I alla fall, bestämdes det att vi skulle åka till Eskilstuna för att Fia skulle lämna tillbaka en klänning och att Alex växla lite pengar till utländsk valuta, och eftersom jag inte hade något i Eskilstuna att göra la jag till att vi kan åka till affären och köpa Wii till mig så att jag också har något ärande i Eskilstuna. Och det gick igenom!?!

Sagt och gjort, vi åkte till Eskilstuna och köpte Wii med lite extra tillbehör och några spel. När vi kommit tillbaka till Strängnäs kom vi på att vi inte hade växlat pengar och inte heller lämnat tillbaka klänningen, men vi hade köpt Wii!

Eftermiddagen och kvällen spenderades framför tv:n spelandes Wii, med avbrott för att åka och spela tennis (på riktigt) och äta amerikanska pankakor som Sofia gjorde så skickligt. Under tiden vi åt kom även mina föräldrar och Patrik för att leka och äta med oss. Kvällen tog slut för föräldrarna strax efter 24.00 medan jag och Alex fortsatte, påhejade av Sofia, ett tag till.

torsdag 1 maj 2008

Den annars så glada och pigga Hera

Kl. 18.23 *Mobilen ringer* Det är min lillebror! Jag svarar och får frågan om jag skulle kunna köra Hera till Strömsholms djursjukhus.

- Va?!? Varför?
- Jo, vår lilla söta Hera har hittat en soppåse med revbensspjäll och tuggat i sig några.
- Ok, men det är ju en hund! Ska de inte äta ben?

Jo, det ska de, men inte grisben. För grisben smular sönder sig i små spetsiga benflisor som fastnar i tarmar och kan riva sönder dem. Bojan har pratat med veterinären som sa att han skulle avvakta lite och om hon inte kan bajsa så måste hon in.


Kl. 18.49 *Alex kommer hem från massage* Jag tar bilen och åker och tankar den. I fall att jag behöver åka med Hera är det bra att ha bensin. Under tiden jag är på bensinmaken ringer det igen och det är Bojan. Hon kan inte bajsa, hon försöker men det går inte.

- Du får nog åka in med henne.
- Ok, jag kommer direkt!

Jag sätter mig i bilen ringer till Alex och frågar om hon ska med? Nej, hon stannar med Sofia i Strängnäs.

Kl. 19.20 *Jag är i Eskilstuna* Bojan jobbar så han kan inte följa med, Malin (som är hundvakt) har inte heller möjlighet att följa med. Så... Det blir bara jag och Hera. När jag kommer ut ur bilen och går mot Hera så tittar hon bara på mig, ingen glad viftande på svansen, inga glada skutt, bara en sorgsen blick och öron som slokar. Man ser på henne att hon inte mår bra.

Kl. 19.40 *Jag och Hera på väg till Strömsholms djursjukhus* Men jag vet inte var sjukhuset ligger! Faaan! Allt jag vet är att det är på väg mor Västerås, så under tiden jag kör får jag instruktioner av Alex (vad skulle vi göra utan Alex?) medans stakars Hera står i baksätet och försöker bajsa. Trots all oro jag kände kunde jag inte låta bli att le när jag ser hur hon försöker balansera i kurvorna samtidigt som hon försöker bajsa.

Kl. 20.00 *Vi är framme* Vi går in och anmäler oss i receptionen, det är bara en handfull människor före oss. ”det borde inte ta så lång tid” tänker jag. Jag går ut med Hera i fall att.

Kl. 20.06 *Hera har bajsat!* När vi kom ut lyckas Hera bajsa ut en klut på kanske 5cm, när jag plocka upp efter henne så känner jag att den är stenhård och stickig. Men det är i alla fall på väg åt rätt håll.

Kl. 21.15 *Fortfarande en handfull människor före oss.* Hera har under tiden försök att bajsa flera gånger men utan att lyckas, hon har även spytt ett par gånger (antagligen av ansträngning). Jag börjar bli orolig för henne så jag går in och frågar sjuksyster om det är säkert att det inte är någon fara för Hera att vänta. Hon titta på Hera och säger något i stilen med att det är lugnt då Hera är så pigg. När jag frågar varför det dröjer så länge så säger hon att de har en hund som har blivit ormbiten och glider in och ut ur chock och att den hunden prioriteras. ”Det är bra” tänkte jag. Hur lång tid till kan det ta undrar jag. Eftersom det är tre patienter före Hera så minst en timme, kanske mer.

Kl.22.34 *Moment 22* Inga förändringar, fortfarande tre patienter före Hera. Hera kämpar på, hon gnäller inte hon klagar inte på någon sätt och det gör jätteont i mitt hjärta, men det är inget jag kan göra för att hjälpa henne. Vi går ut var 10:e minut, men ändå så har hon kissat inne. Det är inte alls likt Hera. När hon kissade inne kom jag på att hon inte druckit något överhuvudtaget sen jag hämtade henne. Trots att jag försöker ge henne vatten vill hon inte ha.

Kl. 23.00 *En patient före oss* Har tappat räkning hur många gånger Hera har spytt och hur många gånger vi har varit ute. Men på plussidan har jag sett Valborgselden! Det trodde jag aldrig. Hittills har både Bojan, Mamma, Alex och Malin ringt och undrat hur det är med oss.

Kl. 23.57 *Det är vår tur* Hmmm… inte mer än 4 timmars väntetid? Nu börjar jag tänka att jag är nog hemma till senast 02:00 (Right!!!). I undersökningsrum 4 börjar veterinären undersöka Hera och konstaterar att hon är förstoppad. ”No shit Sherlok” tänkte jag. Det kunde jag ha berättat för 4 timmar sen. Veterinärn ger Hera lugnande och smärtstillande för att se om det går att pilla ut det som sitter fast och för att kunna röntga för att se om det är något som har fastnat i tarmarna.

Kl. 24.15 *Hera är neddrogad* Jag går med henne till röntgenrummet men sötnosen har lite svårt att gå rakt. Efter ett par flipperstudsar mot väggen är vi framme. När bilden är tagen ser de att det bara är i slutet av ändtarmen som det är stopp men att det måste ut. De smörjer med paraffinolja och lite andra grejer innan de ger Hera en uppvakningsspruta. ”Nu får du gå ut med henne i 15 – 20 min och se om hon bajsar. Om hon gör det så är det inga problem och ni kan åka hem, annars så måste hon stanna över natten. Vi måste ge henne dropp så att hon inte ska bli uttorkad.”

Kl. 01.00 * Jag och Hera promenerar i mörkret* Hera har problem att hålla balansen men hon klagar inte. Hon lyckas bajsa ut en bit men inte allt. Jag fryser som en gris efter som jag bara har shorts och en luvtröja på mig. (behöver jag säga att det regnar!?!).

Kl. 01.33 *Äntligen inne igen* Nu röntgar vi Hera igen och det är mindre men inte bra. Jag och Hera väntar i rummet medans veterinären tänker ut ny plan. Hera ska få dropp! Allt kopplas på och det ska vara kvar i c:a 30 minuter. Efter 5 minuter sover både Hera och jag.

Kl. 03.03 *Jag och Hera vaknar* Under tiden vi sov har Hera fått nästan 1 liter vätskeersättning med B-vitamin och andra grejer. Veterinären kommer in och tar loss alla grejer från Hera. Hon hade tyckt att vi sov så sött att hon inte ville störa. Men nu är det dags att gå ut på promenad igen.

Kl: 03.18 * Jupp lika kallt* Men Hera verkar inte bry sig om kylan, hon har större bekymmer. 1 liter vätska på 1 timme = jättekissnödig. Så hon springer ut och kissar och sen tre meter längre bort BAJSAR!!! Nu är Hera lycklig. Efter att ha bajsat så viftar hennes svans som aldrig förr, man kan riktigt se lyckan i hennes ansikte.

Kl. 03.21 *Inne för 1000:e gång* Hera är lycklig, Jag är lycklig och veterinären är lycklig. Tänk vad lite bajs kan göra!

Kl. 03.45 *Dags att betala och åka hem* Hela resan hem sov Hera lyckligt i bilen. Jag lämnade henne hos Malin (efter att har ringt till hennes mobil i 35 min, för att väcka henne) och fortsatte själv vidare till Strängnäs.

Kl. 04.45 *Det är morgon* Jag träffar Bojan utanför Polisstationen (det är där han jobbar) och berättar allt som har hänt och sen åker jag hem.

Kl. 04.58 * Oooo säng* Jag står bredvid min säng och ska lägga mig!

Resa Strängnäs-Strömsholm-Strängnäs = 10 timmar. Och vi tycker att det är segt på akuten för människor.