Lite påfyllning

Nu har jag äntligen skrivit in resten av dagboken från Nya Zeeland. Den finns att läsa, och bilder att beskåda, under menyn för november månad.

Gratulerar

Bojan och Malin har förlovat sig den 23 december!

God jul

Eftersom vi är sämst på att skicka julkort fuskar vi och önskar alla en God Jul härifrån istället!

Dan före dopparedan

Oj vad långsamt tiden går när man vill gå hem.

Här är det nästintill dött, men det har varit en ordentlig rusch fram till halv 5. Så nu ska jag ta och städa undan alla pussel, papper, kritor och annat smått och gott som ligger utspritt över bord och golv här på biblioteket.

Och när jag städat klart ska jag slå mig ner bakom mitt skrivbord och vänta in den sista timmen att jobba.

Jul

Håret är färgat, lägenheten städad och allt godis jag gjort är packat i lådor. Nu är allt förberett för några slappa juldagar.

Som vanligt blir det mycket mat, men i år har mammorna haft en liten konferens och skurit bort lite av maten. Ikväll blir det lite småplock hos mina föräldrar, självklart kommer svärföräldrarna med. Och sen imorgonbitt kommer alla hit för att äta julgröt.

Tack och lov är det minskat till bara ett julbord imorgon som alla är bjudna till, och sen efter midnattsmässan i domkyrkan blir det bara lite kallskuret istället för den enorma buffé det brukar bjudas på.

Juldagen blir svärföräldrarnas tur att bjuda, så då blir det jullunch. Lite kul att äta där eftersom maten alltid är annorlunda mot den svenska julmaten. Pappas favorit, sarma, får han ingen annanstans.

Oj, oj, så mycket prat om mat... Kanske skulle ta och äta lite lunch och göra mig iordning inför jobbet. Har kvällspasset på barnbilbioteket i Eskilstuna.

Att man kan bli glad av så lite!

Det kom just in en tant som jag vagt kände igen från någonstans. Hon kom inte fram för att be bibliotekarien om hjälp, utan för att gratulera mig till att jag fått jobb i Mariefred!

När hon sen frågade om jag skulle gå på Quigongen under våren gick ett ljus upp. Va gulligt, jag känner henne verkligen bara till utseendet, och ändå kommer hon fram och gratulerar!

Infopass

Idag har jag haft infopass både i Strängnäs och Åker, och vilken skillnad det är.

Förstår inte varför folk i Åker inte använder den otroliga resurs som biblioteket är. Inte mer än 12 personer hade jag inne på 2 timmar.

Här i Strängnäs är det tvärtom nästan aldrig lungt. Massor med frågor, och framförallt massor med barn som kommer och vill vara med i julboken!

Fjärde Advent

"Julen nalkas i Advent
och vårt fjärde ljus blir tänt.
På Guds lille son vi tänker,
när de fyra ljusen blänker."

Done

Nu är vi klara med julshoppingen för i år. Är supernöjd med allihopa faktiskt!

Julgran x2

Nu har både vi och mina föräldrar en vacker julgran att titta på och komma i julstämning.

Och precis som vanligt ledde diskussionerna om plastgran ändå fram till att det är en levande, doftande gran även i Sundby.

I och för sig har båda hushållen i år införskaffat en barrfri gran. Vi får väl se om det är ett vinnande koncept eller om det blir en vanlig till nästa år!

Pyssliga i Flen

Kvällen har vi spenderat i Flen. Vi åkte ner för att leverera lite saker jag inhandlat till mormor och morfar, och passade på att sätta upp ett skåp i badrummet åt dem. Mormor fyller 77 imorgon, så vi såg till att få upp lite julgardiner också.

Sen bjöds vi på hemkokt ärtsoppa som var supergod. Ärtsoppa är verkligen underskattat. Tillsammans med gott bröd och lite senap är det bland det godaste man kan äta en ruggig höstkväll.

Mysigt att vara i Flen och hjälpa till med diverse pyssel och sen bara sitta en stund och prata om allt och inget!

Knäck, knäck och knäck

Idag har jag gjort ytterligare några satser knäck, eftersom de andra omgångarna tagit slut alldeles för fort.

Det blev totalt 5 satser, varav jag är lite skeptisk till resultatet på 2. Kardemumma-, Saffrans- och chokladknäcken blev alla jättebra, men den vanliga blev konstig.

Första omgången sitter Robin och knaprar i sig just ni. Den är stenhård. Den andra omgången står i kylen, för den är supermjuk.

Målarduk

Just nu önskar jag att jag hade oljefärger, ett staffli och en målarduk. Känner mig rastlös och skulle så gärna vilja måla, men photoshop blir inte samma sak som att måla på riktigt.

Saknar faktiskt gymnasiet, där jag hade minst två timmar i veckan att ägna åt att måla och teckna. Just då kändes det påtvingat och jobbigt, men nu är jag nästan sugen på att gå en kurs eller nåt annat kul.

Vore kul att måla något riktigt stort, abstrakt att hänga i gästrummet.

Hemlagat

Vet inte vad det är för fel på mig... Senaste månaden har jag bakat, gjort godis, lagat massor med mat, städat, pyntat och tvättat allt från dukar till duschdraperier! Betyder det här att jag blivit vuxen?

Ikväll blev det hur som helst hemlagat i form av köttbullar och potatismos. Måste säga att framförallt köttbullarna blev grymt goda.

Till detta serverades självklart rårörda lingon, rivna morötter och keso med majskorn. Så Anna du kan väl nästan lista ut vad du ska få till lunch imorgon?

*Mums*

"Min typ brorsa"

Jag läste en bok inatt. Och då menar jag verkligen i natt.

På Annas rekommendation började jag läsa "Min typ brorsa" av Johanna Lindbäck. Tänkte bara läsa litegrann eftersom jag la mig så sent, men kunde inte lägga den ifrån mig. Klockan tre slog jag igen den utlästa boken och somnade.

Boken är en klockren ungdomsbok, som rakt igenom fick mig att undra över slutet. Det var svårt att släppa känslan av att det inte fanns något rätt sätt för upplösningen. Men den var bra, riktigt bra. Det enda jag hade svårt för var de mycket krångliga satsformuleringarna och framförallt att den inte kändes helt korrläst. En del meningar gick helt enkelt inte att få någon logik i.

Var faktiskt så positivt överraskad att jag beställde den och några andra Lindbäck böcker till skolbiblioteket.

Julshoppingen fortsätter

Nu har vi lyckats hitta klockrena julklappar till 7 av de 13 personer som finns på vår utökade lista.

Egentligen har vi 14 personer på listan, men Anna fick sin julkapp på födelsedagen. Jag är som bekant kass på att hemlighålla just julklappar.

Tryfflar

Ikväll har det rullats tryfflar för glatta livet. Det blev ljusa kaneltryfflar, mörka whiskytryfflar, mörka hallontryfflar och vita citron/vallmotryfflar.

Nu längtar jag bara tills svärföräldrarna kommer och vi kan få smaka.

Tredje advent

"Kölden biter i advent
och vårt tredje ljus blir tänt.
Gud bevara alla frusna.
Ge dem värme låt det ljusna."

Tomten måste ha rökt svamp

Åtminstone om man ser hur mycket presenter jag fått redan innan jul. Igår var vi i Uppsala med Bruno och Zlata. Skulle egentligen bara leta efter nåt snyggt som Zlata skulle kunna ha på sig på jullunchen, men kom därifrån med en ny mobil.

Dado har tjatat på mig ett tag att det är dags att byta ut min något trötta (måste laddas varje natt) och trasiga (3 av knapparna är till exempel spruckna). Jag har varit lite motsträvig eftersom jag verkligen ville ha nån jag gillade.

När jag hittade en hade han ingen svår match att övertala mig. Jag är nu stolt ägare av en HTC touch HD. Förutom att den är grymt snygg är har den små finesser som bland annat GPS, Wi-Fi och 5-mpx-kamera.

Tack snälla jultomten (Dado)!

After work på Rogge

Tre tjejer med varsitt glas vin.

Ett kul sätt att spendera tiden medan Dado svettas i tennishallen.

Måndagsexemplar

Jag, Anna och Jonas skulle sätta ihop hyllorna vi köpte igår. Och IKEA-möbler brukar inte vara nån match alls.

Den här gången var det inte fullt så enkelt. En plugg lyckades vi ha av, skruvarna vägrade att gänga eftersom hålen var för små, och ett av hålen i sidostycket var så djupt borrat att pluggen gick rakt igenom.

Så efter att ha bankat och kämpat (ja, jag och Jonas tog i och drog med gemensam kraft allt vi orkade för att trycka fast sidostyckena på plats) för att få ihop allt stod vi med en något bananformad hylla med en utstickande plugg.

Men, men även IKEA måste ju ha måndagsexemplar!

Coctailklänning

Igår hamnade vi i Skärholmen på en spontan shoppingtur med Marcus. Och som om jag inte fått massa "julklappar" av Dado redan så fick jag en supersnygg ny klänning från Vila. blir perfekt för mammas födelsedagsfest med släkten!

Vilken kväll...

Dado har precis köpt mig en liten julklapp till, från Bokus. Han beställde de två första böckerna i twilight-serien.

Den ena var dessutom en specialutgåva med ett icke tidigare publicerat kapitel om hur Edward upplever sitt första möte med Bella.

Dado är den sötaste, underbaraste och bästaste mannen i hela världen.

Att vi dessutom har en mistel att pussas under i år gör att det är ännuu svårare än vanligt att hålla tassarna borta.

Vill ha

495:-

www.korsetten.se

Julklappsshoppingen har börjat

Men vad ska man handla? Vi gick runt och diskuterade i 2 timmar på Tuna Park och allt vi kom fram till var att det är svårt.

Vi lämnade Eskilstuna med hela två julklappar. En julklapp till Bojan och några till mig. Min bestod av leggings och strumpbyxor och kommer väl knappast slås in, eller ens räknas när vi når julafton.

Ja, ja... One down nine to go...

Julpyssel

Idag har jag julpysslat med mina barn i bokcirkeln. Det blev girlander, duvor, julteckningar och snöflingor som nu pryder bibliotekets väggar.

Blir mysigt att mötas av lite julstämning när jag kommer dit nästa vecka, sista veckan innan jullovet.

Ja, må han leva uti hundrade år!

Idag fyller älskade Dado år. Tyvärr sitter jag fast här i Eskilstuna till klockan 7, men sen hoppas jag på glögg och mys hos Anna!

(Kolla in den söta biblioteksnallen Anna gav till Dado)

Andra advent

"Mörkret tätnar i Advent
och vårt andra ljus blir tänt.
Gud bevara dem som gråter,
låt dem le och leka åter."

OD

Idag har vi varit finkulturella (?) och åkte hela vägen till det akademiska Uppsala för att lyssna på OD:s Caprise. Som vanilgt var det hög klass på sången och roliga artister.

Egentligen borde jag väl inte skriva ut artisternas namn, det ska ju hållas hemligt över alla 5 konserterna, men jag kan inte låta bli.

Komikern David Batra körde några riktigt bra stand up partier och läste en indisk Bollywood-saga. Sagan var klart ett av de roligaste partierna. Tänk er bara 20 män som dansar som indiska kvinnor!

Men bäst av allt var Roger Pontare. Han sjöng ett par härliga jazzlåtar och så klart var paradsången slutnumret i form av "Vindarna viskar mitt namn" sensationell.

Julklappar

Anna utmanade mig att skriva en julklappslista, så här kommer den.

Tre hårda klappar:
1. En villa i centrala Strängnäs
2. Classic-control till Wii
3. Hela Twilight-serien på svenska



Tre mjuka klappar:
1. Sååå snygg kappa från en av de små butikerna i gamla stan
2. Kuvertväska från Guess
3. Få åka till Flen och prata med andarna



Tre viktiga klappar:
1. Att det löser sig med jobb för mina nära och kära
2. Lite mer tid på kvällarna med min underbara man
3. En vit jul med julgran

Jag utmanar:
Alexis
Julia
Gabriellur

Saffransknäck

Nu har jag gjort saffransknäck. Tror ett det kommer bli åtminstone en sort till, men har inte bestämt vilken ännu.

Så om ni är sugna på lite knäck, glögg och snittar är det bara att titta förbi på söndagkväll. Då ska vi nämligen fira Dados födelsedag!

Hopplöst förälskad

Jag är en boknörd. En klockren boknörd som nu dessutom gått och förälskat mig i en fiktiv karaktär. Han heter Edward, och jag trodde faktiskt att den värsta förälskelsen gått över. Men nej...

Redan igår, när jag började läsa den fjärde boken, kände jag pirret i magen som annars är reserverat för Dado. Och idag. Filmen. Twilight...

Det finns inga ord som kan beskriva. Det är passion, det är kärlek över förnuftets gränser. Det är den sortens tillbakahållen sensuell kraft som kvinnor drömt sig sjuka över i århundraden. Det är den fullstädiga uppoffringen...

Åh, Edward...

Handbolls match och massa kakor

Ja, idag var en bra dag.

På jobbet har jag fått två biljetter till kvällens handbollsmatch GUIF mot DROTT. Och det blev en trevlig kväll som jag spenderade med min far.

Det enda tråkiga var att jag inte kunde vara så länge på Annas kalas, hon fyller år idag! Jag hann till henne innan matchen och krama om henne men det blev inga kakor för mig :-(

När matchen var slut och jag ringde min Alex så var hon kvar hos Anna så jag åkte dit ändå och DÅ blev det kakor. Och tack vare kakorna överlevde jag det något östrogendominerade sällskapet.

Sen när vi var på väg hem så fick jag en påse med matlådor från Anna, men neeeej det var inga vanliga matlådor det var kaklådor!!! Påsen var överfull med de mest underbara och goda kakor man kan tänka sig. Det var bullar och hallongrottor och tårta och massa gott.... Jag är glad att jag har Anna.

Bibliotekarie

Förra veckan var jag på intervju för en bibliotekarietjänst i Mariefred...

...och idag ringde de och frågade om jag ville ha den!

Jag börjar den 12 Januari på min första riktiga tjänst som bibliotekarie!

Chestnuts roasting on an open fire...

Ikväll har det bjudits på varma mackor i ugnen och sen rostade kastanjer.

Julkänslan börjar verkligen infinna sig.

Första advent

"Vinden susar i advent
och vårt första ljus blir tänt
Barn som har det svårt i världen
Gud bevare dem på färden."

Förkyld

"Vad sa du att *nyser* författaren hette? Jovisst *snörvel*, den boken finns inne *hostar*. Ska jag visa *snörvel* er hyllan? *nysattack*"

Nähä, den låntagaren fick visst också bråttom att springa ifrån mig. Förstår inte var folk har emot mig idag...

Glöggkväll

Anna hade bjudit in en hög av människorna från Multeum på glöggkväll igår. Det var supertrevligt att sitta och slöprata om allt och inget och dessutom få känna hur julstämningen fyllde kroppen i kapp med att glöggen slank ner.

Men mysigast av allt var Ouzo. Hon är så söt, en riktig liten fluffhög!

Borta bra, men hemma bäst

Vi har haft det helt fantastiskt! Resan blev bättre än vi kunnat föreställa oss... Allt är underbart... Förutom att Dados rumpa sover, och min rygg krampar. Fy f*n vilken flygresa! Flygtiden tillbaka blev över 30 timmar, och det känns i varenda liten fiber i kroppen.

Förutom flygtiden har vi också haft ett par tre timmar på flygplatsen i Hong-Kong, där vi hann med att äta på Burger King innan vi somnade på några bänkar vid gaten.

I London var vi lite piggare, särskillt Marcus som på Starbucks fick smaka sin första kopp kaffe på hela resan.

På Heathrow finns massor att göra, så tiden där gick riktigt fort. Vi smakade flera whiskysorter vi inte provat tidigare och hann dessutom med lite shopping. För min del blev det ett par supersnygga, illrosa pumps med rosett bak på hälkappan.

Men nu är vi hemma och jag ska ta och krypa i säng.

42 meter med bara en gummilina

Från Pahia har vi fortsatt söderut, och slutit cirkeln genom att komma tillbaka till Auckland. Innan vi fortsatte ut till Holmqvists Scandinavian light hann vi med en del shopping inne i stan. Nu har vi shoppat så mycket att det är lite tveksamt om allt kommer gå ner i väskorna.

Väl tillbaka på Scandniavian light träffade vi Kriss. Hur trevlig tjej som helst. Vi kunde inte låta bli att kidnappa henne dagen efter när vi skulle till Auckland bridge bungy jump. Nej, jag har inte hoppat, och nej, jag ångrar det inte. Jag var så nöjd att bara våga följa med på promenaden längs balkarna under bron, och ut till den jump-pod som hänger på mitten. Men de andra har hoppat!

Dado hoppade utan tvekan och ett glatt leende, Marcus med en bestämd, men glad min och Mia med tårar i ögonen och skakande knän. Så gissa om det är Mia som imponerade mest på mig. Det ska ju bli värre för varje sekund man tvekar, och Mia inte bara tvekade... Vi trodde nog att hon faktiskt skulle ånga sig så länge som hon väntade. Men hon hoppade!!!

Marcus och Dado passade dessutom på att göra ett hopp till, men denna gång baklänges.

Efter adrenalinkicken åkte vi söderut för lite shopping på ett outletcentrum. Jag och Dado har hoppat en del kläder, men inte nåt speciellt.

För sista kvällen i landet klädde vi oss lite finare och gick ut och åt tillsammans med Kriss.

En Kiwi som heter Dan

Tråkigt, regningt väder fick oss att starkt ifråga sätta den kajaktur vi bokat in oss på under dagen. Vi styrde därför kosan mot Pahia och deras I-site. Det visade sig att det inte bara var vi, utan också guiden som var något tveksam, så via telefon bestämdes att vi skulle vänta och se om vädret lättade.

Så vad hittar man på i en yttepytteliten turiststad? Jo, man shoppar souvenirer! Staden visade sig ha ett klart överskott av just såna affärer, så det blev en hel del presenter inhandlade. Lunchen intogs på nåt litet café och klockan närmade sig kajakturen, men vädret ville bara inte lätta. Nog för att det var uppehåll, men det är inte så kul att paddla när sikten är minimum, vattnet är kallt och regnet hänger i luften.

Vi åkte bort till det skjul där turen skulle inledas och träffade på den man som skulle vara vår guide: Dan. Dan visade sig vara en kul kille i tidiga 20-års åldern och med på tok för mycket energi. Tillsammans beslöt vi oss för att strunta i kajakturen, och Dan inbjöd oss istället på en guidad tur runt i området. Det var ju hans första lediga dag på över en månad, så han ville inte bara slappa bort den. Istället körde han alltså runt fyra turister och tyckte att det var lika kul som att ha ledigt och hänga med sina kompisar.

Tillsammans med Dan hann vi se två vattenfall, lära oss att macadamia nuts är stenhårda, och framförallt att mudpool-bad inte är att leka med! Han tog nämligen med oss till ???, den plats där nyazeländarna själva badar i de termalska gyttjepölarna. Det har inget av den lyx som turistställena har, utan är uppbyggt med återvunna material; såsom staket av gamla lastpallar.

Det var hur som helst väldigt mysigt att ligga där och puttra i de varma källorna och andas in den stinkade, men svala luften. Det var kul att få prata med någon i vår egen ålder, och utbyta tankar och åsikter om de samhällen vi lever i.

Kläderna vi hade badat i var det inte mycket att göra åt, de luktade så starkt att vi trots tvätt fick kasta det mesta. Och vi själva... Tja... vi skrubbade oss med allt vi kunde komma över, och ändå kunde man ana en lätt doft av svavel.

Klockan hann bli mycket innan vi kom tillbaka till Pahia och vi kände väl lite oro över att inte hinna hitta nåt bra ställe att bo. Dan tyckte att han kunde väl fråga några han känner om de hade plats kvar i sitt lyxresort. Ja, ja tänkte vi. Fråga kostar ju inget, men vi var helt inställda på att få leta reda på ett halvbra motell eller liknande, som vi gjort varje kväll annars.

Dan fick inte bara ett bra pris, han fick ett vrakpris på en lägenhet åt oss. Nog var det snäppet dyrare än ett motell, men det var det värt. När vi kom in i lägenheten kändes det som att komma hem. Det var öppet, ljust och modernt.

Vi hade DVD, diskmaskin, tvättmaskin/torktumlare, strykjärn och avfallskvarn (!?!). Två härliga sovrum med varsitt helkaklat badrum och dessutom hade Marcus och Mia en enorm klädkammare. Lägg dessutom till en stor balkong med utsikt över poolen och havet. Vi ville inte åka därifrån!

Efter middagen blev det vin, ost och kex i vardagsrummet.

Mot norra öns norra spets

Även om hästridningen upptog större delen av dagen har vi nu förflyttat oss vidare norrut. I Huntly hann vi med ett kort besök på en fabriks outlet med skinnprodukter. Jag och Dado passade på att köpa oss varsitt vitt fårskinn att ha vid sängen. Blir härligt att sätta ner fötterna och tänka tillbaka på resan när man vaknar en kall måndag morgon.

Från Huntly fortsatte färden vidare mot Northland, den nordliga spetsen av Nord ön. Där stannade vi i en stad med ytterligare ett krångligt maori-namn: Whangarei. Oj vad svårt det är med alla maori namn. Det är inte det lättaste att skilja på whakarewarewa, Whangamata och Waipukurai när man snabbt ska läsa en vägskylt. Eller hålla koll på om det var stranden Karekare eller Karikari vi varit på.

På Northland ägnade vi första dagen åt att åka upp på den norligaste spetsen. Vi kom aldrig hela vägen upp, utan stannade några mil innan för att slippa köra den lilla grusvägen som leder upp dit. Istället stannade vi vid den vackra, vita stranden ???.

Efter att redan ha varit på den svarta stranden Karekare, utanför Auckland, kändes det som att komma till ett snölandskap. Det var kritvit sand så långt ögat kunde nå, och eftersom det var en lite gråmulen dag kändes det nästan som om det var vinter.

Vi vadade omkring på stranden en lång stund och tittade på de vackra snäckskal som spolats upp under det senaste högvattnet.

Inspirerad av stillheten passade jag också på att göra lite Quigong.

Sen bar det av mot nästa strand: Ninty mile beach. Stranden, som egentligen är mycket kortare, är en helt vanlig strand sånär som på storleken. Den kompakta sanden är dessutom så stark vid lågvatten att turistbussar använder den istället för den krokiga riktiga vägen.

Vi hade väl tänkt att även vi skulle ta oss en sväng, men AVIS ville annorlunda. Förbudet för hyrfordon var för uttalat för att kunna ignoreras. Det fanns med i min guidebok, det fanns med på kartorna och inte minst så stod det en stor skylt. Så det blev bara en liten busig sväng för att ha trotsat reglerna med vår 4xford och sen tillbaka in till vägen.

Middag var väldigt svårt att få tag i. Vi åkte hur långt som helst och allt var stängt denna söndag kväll. Till slut körde vi förbi en skylt som vidare in mot ett resort vars restaurang hade öppet. Kvällen till ära bjöds det på buffé, och konferensskylten visade generöst att vi och lokala penionärsföreningen hälsades välkomna.

Hästridning i Raglan

Hamilton är en mysig stad. Och vi hittade riktigt bra boende på Ibis hotell. Känns lite lyxigt när bilen blir hämtad av en parkeringsvakt som parkerar den åt oss. Vi hittade dessutom en mysig restaurang med helt okej mat.

På morgonen gottade vi oss i hotellets buffefrukost innan vi fortsatte mot Raglan och Magic mountain där vi skulle rida. Vägbeskrivningen var väl sådär, men efter att ha åkt en knapp timme kom vi fram till slutet av vägen, toppen av berget och framförallt till gården vi skulle rida ifrån.

Utsikten var milsvid och de böljande, gröna kullarna skapade en sagomiljö som var svårt att förstå att den var verklig. Området är en gammal vulkanplatå, och påminner på sätt och vis om de ön Skye i Scotland.

Vår guide för dagen, Xanthe, visade oss till våra hästar. Dados häst visade sig vara en enormt, mörkbrun sak (ja, fråga inte mig vad det var för ras... jag kan INGENTING om hästar mer än vad som är fram och vad som är bak) som kallades Mr Ed. Min var en lite mindre häst som kallades Johnny och när jag satt upp på honom fick jag en kort beskrivning om hur han skulle hanteras.

Det var egentligen väldigt enkla instruktioner som gick ut på att sträcks på benen i nedförsbackar, ge hästen ordentligt med utrymme med tyglarna och att dra hårt om han började springa. Samma sak berättade hon för Marcus och Mia när de satt upp på sina hästar. Men när hon kom till Dado pågick instruktionerna en bra stund. Mr Ed var nämligen något av flockens busfrö, och började hemskt gärna springa så fort han fick chansen.

Så började ridturen och vi gav oss rakt ut över kullarna, ut i hagarna bland korna. Vi red upp och ner längs små obefintliga stigar, och Dado fick något av en adrenalinkick av att vara tvungen att lita på att Mr Ed visste vad han gjorde. Lite spännande var det faktiskt att rida på den bitvis mjuka jorden i branta sluttningar. Vi fick tipset att ställa oss upp och hålla i manen när hästarna småsprang uppför sluttningarna. I början kändes det lite taskigt att dra i manen, men Xanthe försäkrade oss om att hästar inte är hårömma som människor...

Målet för ridturen var ett vattenfall som kallas Bridal Veil. Det blev en rask promenad ner för trapporna till botten av vattenfallet, och sen en kort stund paus innan vi gick tillbaka igen.

Längs vägen tillbaka berättade Xanthe om två av de tre naturliga havshamnarna man kan se från vulkanplattån, och om de två vulkanerna som tillsammans ramar in området.

Det var en fantastisk rytt, hästarna var så snälla och naturen underbar!

Keor och Kiwi

Uppe ur grottan upptackte vi att det fina vadret hallit i sig och att det nu var 28 grader varmt och solsken. Vi skyndade oss att smorja in oss, for vi har lart oss att solen har ar extrem. Beviset fick vi val nar vi glada i hagen ville kopa solkram bara for att upptacka att det inte ens saljs med lagre faktor an 15. Standrard ligger pa 20-40.

Mentalt utmattad var det sen skont att eftermiddagen bjod pa lattare aktiviteter. Vi akte till Otorhanga "Kiwi house" och tittade pa inhemska faglar.

Kiwin ar ett markligt djur. For det forsta forstar jag inte att den kan halla balansen. Den paminner om en djurens mr Bean nar den ar aktiv. Nar den ar trott paminner den mest om en stenbumling. Den ar rund, brun och ror sig inte ens om man lyfter den. Detta markte vi namligen nar skotaren kom for att mata. Hon lyfte helt sonika upp en sovande kiwi och la den med nabben i maten. Den enda reaktion som gick att se var att den borjade ata.

Annars var val faglarna som faglar ar mest. Ganska skygga, sota och hogljudda. Sanar som pa keorna. De var sa valdigt mycket storre an jag nagonsin trott. Och fargen var mycket gronare an de ser ut pa tv. Men de var ocksa mycket lugnare. Kanske sag vi de nar de sov middag eller nat...

Imorgon fortsatter vi pa djurtemat och ska ut och rida!

100 meter nedat och 30 meter uppat

Imorse vaknade jag med en olustig kansla i magen.

Efter en promenad pa 5 minuter inser jag att jag star pa ett galler, 100 meter over marken. Nedanfor mig forsvinner marken i dimman och allt man hor ar ljudet fran floden i bergsklyftan. Tankarna skenar till ett hysteriskt "vad i helvete gor jag har".

Och som om det inte rackte. Guiden ber mig luta mig ut och satta mig pa en stang. Fotterna vilar fortfarande mot gallerplattformen, men hjartat har anda flyttat upp i halsgropen. Funderar pa om jag ska passa pa att smita medan guiden spanner fast de andra.

Envis som synden sitter jag kvar. Jag blir fastspand i ett rep som ser ut att kunna halla en myra uppe och slapper taget om kanten. 10 minuter senare star jag skakande pa marken efter att ha repilerat de 100 meterna tillsammans med de andra.

Men, beloningen ar omedelbar. Vi star i en fantastisk grottsal, en port till en forlorad varld. Dimman ligger tat och efter att ha hakat fast oss i en sakerhetslina borjade klattringen uppat. Vi sag lysmaskar som bildade en vacker stjarnhimmel och kalkstensformationer. Vagen var inte latt att ta sig fram, men med en saker guide och forsiktiga steg tog vi oss djupare in i grottan.

Lattad av vetskapen att nedstigningen gick sa bra blir jag narmast chockad over nasta hinder pa vagen. En smal, geggig, rostig stege som forsvinner uppat i evigheten. Guiden, som jag misstanker helt saknar radsla, berattade glatt att nu skulle vi klattra upp for den 30 meter hoga stegen. Alla var slut efter den strapatsen.

Nar jag nu tittar pa bilderna kan jag knappt tro att jag klarade det... Men jag gjorde det, och jag har vittnen!

Vi har gatt och gatt och sen gick vi lite till

Nar vi narmade oss det majestatiska berget Taranaki kunde vi inte lata bli, utan stalde bilen pa parkeringen vid informationscentret och gick in i regnskogen med riktning Dawson falls. En tuff promenad och ungefar 30 minuter senare kom vi fram. Vattenfallet var fantastiskt!

Morgonen inleddes med en promenad i den vackra parken mitt i New Plymouth. Massor med blommor, och framforallt sag vi vild orkide. I parken fanns ocksa ett litet zoo, dar vi fick chans att titta pa apor, papegojor och diverse andra fjaderfan.

Efter promenaden gick vi ut och vandrade i regnskogen vid Taranaki. En underbar stig som letade sig upp for bergssidan.