Dagen börjades med en mysig hotellfrukost. Vi beslutade att det kanske var bäst att Dado körde eftersom en hel del vin inmundigats kvällen innan. Bilresan förlöpte lugnt och trevligt med ett längre stopp i Bockenem vi åt påsklunch. Vid sextiden på kvällen anlände vi till Puttgarden och Bordershop. Där inhandlade vi det sista i dryckesväg som var planerat inför bröllopet. Från Puttgarden åkte vi tillbaka in till den lilla staden Burg, som även den ligger på ön Fehmarn.
Patrik och Alexandra hade tidigare under dagen tagit kontakt med en man om övernattning. När vi så kom till Burg skulle vi bara ringa honom så skulle han visa oss vart vi skulle åka. Inga problem alls tänkte vi… Komna till Burg försökte vi således få tag på mannen i fråga, men han svarade inte på något av de nummer vi fått. Eftersom vi verkligen behövde få tag på någonstans att sova åkte vi runt i staden och letade den tyska motsvarigheten till B&B. Vi hittade en hel del, men alla var fullbokade eller hade inte möjlighet att ta emot ett så stort sällskap. Tack och lov fick vi tillsist tag på den man vi försökt få tag på den senaste timmen och han kom för att visa oss till lägenheterna.
Gubben visade sig vara ett riktigt original. Tempot när han pratade skapade misstankar om att han antingen missbrukade kaffe eller ecstasy. När han visade oss vägen till huset stannade han helt plötsligt på torget. Vi trodde att vi var framme, och stannade så klart bakom. Då hoppar han ur sin bil och kommer småspringande till oss och berättar genom fönstret att restaurang Korfu kan rekommenderas. Det var bara det han ville säga. Han brydde sig inte alls om de tutande taxibilar som ville ut genom den utfart vi blockerade. Gubbens kommentar var bara ”Ta det lugnt, det är inte bra att stressa!”.
När vi kommit fram och vi fått nycklar och kvitto på att vi betalt frågade han vad vi ville ha till frukost. Han började med att fråga vilka som ville ha kaffe respektive te, när det vara avklarat så packade han ihop sina grejer och gick. Vi stod kvar och fattade ingenting men såg framemot den intressanta frukosten bestående av kaffe eller the för de som föredrog det.
Lägenheterna var jättefina och huset låg nära centrum. Det enda problemet var att det var superkallt i hela huset, så genom lite luskande fixade Dado och Alex fram extra täcken åt Sofia och Linda.
Senare samma kväll tog vi en liten promenad till stadens centrum för att se oss omkring och så hamnade vi på en italiensk krog. Alla beställde olika maträtter. Patrik beställde en pizza men viste inte vilken storlek han skulle ta. I den meny vi hade framför oss fanns pizza i två olika storlekar, den ena 28 cm och den andra 36cm. Då den första verkade lite för liten bestämde sig, efter många om och men, Patrik sig för att han vill ha den större. Under hela proceduren var servitör väldigt road, vi borde ha förstått varför... När Patriks pizza anlände, för det var vad den gjorde, visste han att han hade beställt fel. Pizzan var enorm och påminde mer om en familjepizza. Marianne som inte hade tänkt äta fick hjälpa Patrik med hans pizza och de två lyckade att med vissa svårigheter äta upp nästan halva pizzan.
Efter maten drog vi oss i långsamt tempo genom staden tillbaka till vår feriewohnung. Nästa morgon vaknade vi glada, pigga och otroligt nyfikna på den kommande frukosten. Den tyska farbrorn hämtade oss vid åttatiden enligt överenskommelse och vi åkte till huvudbyggnaden där de serverar frukost, och döm av vår förvåning när vi ser det otroligt fint dukade bordet fullt med mat. Där fanns te, kaffe och choklad, croissanter, brötchen, hemmagjorda marmelader och mycket, mycket mer. Vi åt gott och när vi var klara var det bara att tacka för den trevliga frukosten och bege oss vidare mot Sverige via Danmark.
När vi kom till Helsingborg var det regn som vänta oss. Första regnet sedan vi lämnat Sverige, trots att Patrik vid fler än ett tillfälle har sagt: ”Nää nu ser det ut som om det blir regn!” Det var dock bara tomma hot från hans sida. Andra överraskning som väntade oss i Sverige var SNÖ!!! Det hade snöat under måndagsmorgon och vid Jönköping var det tio cm snö på marken.
Hem till Strängnäs anlände vi runt kl. 19:30 och påbörjade vår avlastning av den inhandlade spriten, vinet, sekten och ölen till bröllopet, men även detta tog slut efter några vändor upp och ner till bilen. Sen var det bara att njuta av den underbara känslan att vara hemma igen.
Dagens tankeställare och reflektioner: Hur snabbt kan en tysk farbror prata utan att hans tunga trasslar in sig och slår en knut på sig själv?
Hur kommer det sig att oavsett hur trevligt och underbart man har på semestern är det såååååå skönt att komma hem? Den som myntade uttrycket ”borta bra, men hemma bäst” visste verkligen vad han pratade om!
Patrik och Alexandra hade tidigare under dagen tagit kontakt med en man om övernattning. När vi så kom till Burg skulle vi bara ringa honom så skulle han visa oss vart vi skulle åka. Inga problem alls tänkte vi… Komna till Burg försökte vi således få tag på mannen i fråga, men han svarade inte på något av de nummer vi fått. Eftersom vi verkligen behövde få tag på någonstans att sova åkte vi runt i staden och letade den tyska motsvarigheten till B&B. Vi hittade en hel del, men alla var fullbokade eller hade inte möjlighet att ta emot ett så stort sällskap. Tack och lov fick vi tillsist tag på den man vi försökt få tag på den senaste timmen och han kom för att visa oss till lägenheterna.
Gubben visade sig vara ett riktigt original. Tempot när han pratade skapade misstankar om att han antingen missbrukade kaffe eller ecstasy. När han visade oss vägen till huset stannade han helt plötsligt på torget. Vi trodde att vi var framme, och stannade så klart bakom. Då hoppar han ur sin bil och kommer småspringande till oss och berättar genom fönstret att restaurang Korfu kan rekommenderas. Det var bara det han ville säga. Han brydde sig inte alls om de tutande taxibilar som ville ut genom den utfart vi blockerade. Gubbens kommentar var bara ”Ta det lugnt, det är inte bra att stressa!”.
När vi kommit fram och vi fått nycklar och kvitto på att vi betalt frågade han vad vi ville ha till frukost. Han började med att fråga vilka som ville ha kaffe respektive te, när det vara avklarat så packade han ihop sina grejer och gick. Vi stod kvar och fattade ingenting men såg framemot den intressanta frukosten bestående av kaffe eller the för de som föredrog det.
Lägenheterna var jättefina och huset låg nära centrum. Det enda problemet var att det var superkallt i hela huset, så genom lite luskande fixade Dado och Alex fram extra täcken åt Sofia och Linda.
Senare samma kväll tog vi en liten promenad till stadens centrum för att se oss omkring och så hamnade vi på en italiensk krog. Alla beställde olika maträtter. Patrik beställde en pizza men viste inte vilken storlek han skulle ta. I den meny vi hade framför oss fanns pizza i två olika storlekar, den ena 28 cm och den andra 36cm. Då den första verkade lite för liten bestämde sig, efter många om och men, Patrik sig för att han vill ha den större. Under hela proceduren var servitör väldigt road, vi borde ha förstått varför... När Patriks pizza anlände, för det var vad den gjorde, visste han att han hade beställt fel. Pizzan var enorm och påminde mer om en familjepizza. Marianne som inte hade tänkt äta fick hjälpa Patrik med hans pizza och de två lyckade att med vissa svårigheter äta upp nästan halva pizzan.
Efter maten drog vi oss i långsamt tempo genom staden tillbaka till vår feriewohnung. Nästa morgon vaknade vi glada, pigga och otroligt nyfikna på den kommande frukosten. Den tyska farbrorn hämtade oss vid åttatiden enligt överenskommelse och vi åkte till huvudbyggnaden där de serverar frukost, och döm av vår förvåning när vi ser det otroligt fint dukade bordet fullt med mat. Där fanns te, kaffe och choklad, croissanter, brötchen, hemmagjorda marmelader och mycket, mycket mer. Vi åt gott och när vi var klara var det bara att tacka för den trevliga frukosten och bege oss vidare mot Sverige via Danmark.
När vi kom till Helsingborg var det regn som vänta oss. Första regnet sedan vi lämnat Sverige, trots att Patrik vid fler än ett tillfälle har sagt: ”Nää nu ser det ut som om det blir regn!” Det var dock bara tomma hot från hans sida. Andra överraskning som väntade oss i Sverige var SNÖ!!! Det hade snöat under måndagsmorgon och vid Jönköping var det tio cm snö på marken.
Hem till Strängnäs anlände vi runt kl. 19:30 och påbörjade vår avlastning av den inhandlade spriten, vinet, sekten och ölen till bröllopet, men även detta tog slut efter några vändor upp och ner till bilen. Sen var det bara att njuta av den underbara känslan att vara hemma igen.
Dagens tankeställare och reflektioner: Hur snabbt kan en tysk farbror prata utan att hans tunga trasslar in sig och slår en knut på sig själv?
Hur kommer det sig att oavsett hur trevligt och underbart man har på semestern är det såååååå skönt att komma hem? Den som myntade uttrycket ”borta bra, men hemma bäst” visste verkligen vad han pratade om!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar