I England är allt annorlunda

Vi har just upptäckt att man måste ha tre fingrar i elutaget för att få en frisyr som denna.

Underbar middag i Salisbury

Fredagens frukost serverades av Homsedales ägarinna som visade sig komma från Regensburg i Tyskland. Efter att vi alla ätit oss mätta förflyttade vi oss ut i trädgården till de helt underbart charmiga hundarna Pepsi och Megan.

När alla var färdiga packade vi in oss i bilen och styrde kosan söderut. Första stoppet blev en promenad och lite proviantering i Windsor. Därifrån gick färden vidare mot Stonehenge. Detta fantastiska monument överträffade förväntningarna och det var perfekt att vara där när det inte var så mycket turister!

Från Stonehenge körde vi vidare mot Salisbury för att titta på katedralen. Väl där visade sig katedralen vara den plats där ett av originalen av Magna Carta förvarades. Fascinerande att få se detta historiska dokument och läsa vad det innehöll. Efter katedralen tog vi en cider vid en av de gamla kvarnarna i den vackra staden, och avslutade med en lyxig middag på 5-stjärnig indisk restaurang - Anokaa.

Efter Salisbury åkte vi vidare till Wool i södra Dorset där vi hade bokat B&B. Eftersom vi ville hinna se kusten innan det blev mörkt åkte vi direkt vidare till Lulworth. I ett rask tempo klättrade pappa, Dado, Sofia och jag upp på en av klipporna och bjöds på en fantastisk utsikt över Weymouth. Linda och mamma valde att ta en kortare promenad och hamnade istället på andra sidan av klipporna och fick se pirate cove.

Historiens vingslag

En underbar dag i södra England. Besök i Windsor, Salisbury och inte mist vid Stonehenge. Spännande att se detta historiska monument och tänka sig att det funnits i över 5000 år. Hur många människor har inte passerat den här platsen och kanske stannat för att hämta kraft?

En timme kvar

Nu har vi alla vaknat, typ. Vissa har varit vakna i 2 timmar andra mindre men alla är överens om att det är skönt med tidsskillnad. Alex vill ha frukost tidigare än 08:45 imorgon. Det vill vi nog alla, ja kanske inte Linda. Hennes kommentar när Alex sa att det är en timme kvar till frukosten var "men faaan jag behöver fem sekunder". Var vi härifrån fortsätter vet vi inte helt säkert men England är stort, så något kul blir det.

Pappa är kidnappad

Idag har vi kidnappat pappa. Eller kidnappat och kidnappat. Vi bokade honom för flera veckor sen, han har bara ingen aning om vart vi skulle.

För att förvirra honom åkte vi och åt en fantastisk middag i Katrineholm!?! I bilen fick han utifrån ledtrådar gissa vart vi skulle, och av någon anledning var han helt säker på att det var till Kolmården.

Efter Katrineholm tog vi oss vidare till Nyköping medan Linda och Sofia satt fast i bilkö strax efter Södertälje. En liten promenad i hamnen och sedan vidare mot Skavsta. Väl där rensade vi pappas toalettväska på saker han inte fick ha på flyget och gick och mötte upp Linda och Sofia som äntligen kommit loss och fram till Skavsta.

När vi passerat passkontrollen fick pappa äntligen veta vart vi skulle, och var jättenöjd! Mycket bättre än Kolmården... :-P

På Stansted uppgraderade vi våra två bilar till en minibuss och gav oss ut i vänstertrafiken. Dado körde oss på vindlande vägar till Bishops Strotford och Homesdale B&B.

Lång weekend

Om en liten stund åker vi iväg på semester. Eftersom risken finns att pappa läser det här kommer jag inte skriva vart vi ska åka, men det kommer bli supermysigt. Vi ska fira att pappa fyller år och har därför lyckats planera helt utan hans inblandning. Allt han vet är att han ska ha med sig promenadskor, badbyxor och GPS. *tihi*

Ångest

I natt skickade jag in min uppsats till Uppsala för sista gången. Nu är det bara att vänta och se vad som händer på ventileringen i juni.

Jag är så supernervös att jag knappt vet vad jag heter...

Lördagsutflykt

Lördagens planer var att ta sig norrut, mot Roslagen på bilutflykt med min man, far och syster. Men då vädret inte såg så lovande ut i den delen av landet ändrade vi färdriktning och hamnade istället på vägen mot Vingåker.

Eftersom pappa suttit sönder sina solglasögon på morgonen bestämdes att vi skulle ta en sväng förbi outleten innan vi fortsatte mot Reymyre glasbruk. Men bara för att handla solglasögon åt pappa... Vi kom därifrån 2 timmar, 2 kostymer, 4 kavajer, 1 jacka, 2 tröjor och 3 par solglasögon senare....

Sedan bar det av mot en promenad i reymyre och sedemera sen god tre-rätters lunch vid Göta kanal i Söderköping. I Söderköping hittade jag och Sofia också en outlet för smycken och shoppade lite smått och gott.

Om ni har vägarna förbi denna söta lilla stad får ni inte missa skulpturen "Rabbit crossing". På ena sidan om kanalen dyker står skulpturerna på led för att få dyka i och på den andra sidan blir de uppdragna.

Det blev en underbar utflyktsdag med roliga inköp och trevligt sällskap!

Och vad gjorde vi i fredags

Dagen började helt underbart med att Marcus meddelade oss att han har fått jobbet på Scania. Underbart! Våra bästa vänner lämnar Småland och flyttar uppåt, mycket närmare oss. Med lite tur kanske till och med till Strängnäs. Det kommar att vara helt underbart att ha dem på accetabelt avstånd igen.

Morgonen fortsatte med mysig frukost, där jag, Alex och Fia satt och diskuterade vad vi ska göra under dagen. Jag och Fia hade lite träningsvärk efter gårdagens lekar med Wii hos Bojan. I alla fall, bestämdes det att vi skulle åka till Eskilstuna för att Fia skulle lämna tillbaka en klänning och att Alex växla lite pengar till utländsk valuta, och eftersom jag inte hade något i Eskilstuna att göra la jag till att vi kan åka till affären och köpa Wii till mig så att jag också har något ärande i Eskilstuna. Och det gick igenom!?!

Sagt och gjort, vi åkte till Eskilstuna och köpte Wii med lite extra tillbehör och några spel. När vi kommit tillbaka till Strängnäs kom vi på att vi inte hade växlat pengar och inte heller lämnat tillbaka klänningen, men vi hade köpt Wii!

Eftermiddagen och kvällen spenderades framför tv:n spelandes Wii, med avbrott för att åka och spela tennis (på riktigt) och äta amerikanska pankakor som Sofia gjorde så skickligt. Under tiden vi åt kom även mina föräldrar och Patrik för att leka och äta med oss. Kvällen tog slut för föräldrarna strax efter 24.00 medan jag och Alex fortsatte, påhejade av Sofia, ett tag till.

Den annars så glada och pigga Hera

Kl. 18.23 *Mobilen ringer* Det är min lillebror! Jag svarar och får frågan om jag skulle kunna köra Hera till Strömsholms djursjukhus.

- Va?!? Varför?
- Jo, vår lilla söta Hera har hittat en soppåse med revbensspjäll och tuggat i sig några.
- Ok, men det är ju en hund! Ska de inte äta ben?

Jo, det ska de, men inte grisben. För grisben smular sönder sig i små spetsiga benflisor som fastnar i tarmar och kan riva sönder dem. Bojan har pratat med veterinären som sa att han skulle avvakta lite och om hon inte kan bajsa så måste hon in.

Kl. 18.49 *Alex kommer hem från massage* Jag tar bilen och åker och tankar den. I fall att jag behöver åka med Hera är det bra att ha bensin. Under tiden jag är på bensinmaken ringer det igen och det är Bojan. Hon kan inte bajsa, hon försöker men det går inte.

- Du får nog åka in med henne.
- Ok, jag kommer direkt!

Jag sätter mig i bilen ringer till Alex och frågar om hon ska med? Nej, hon stannar med Sofia i Strängnäs.

Kl. 19.20 *Jag är i Eskilstuna* Bojan jobbar så han kan inte följa med, Malin (som är hundvakt) har inte heller möjlighet att följa med. Så... Det blir bara jag och Hera. När jag kommer ut ur bilen och går mot Hera så tittar hon bara på mig, ingen glad viftande på svansen, inga glada skutt, bara en sorgsen blick och öron som slokar. Man ser på henne att hon inte mår bra.

Kl. 19.40 *Jag och Hera på väg till Strömsholms djursjukhus* Men jag vet inte var sjukhuset ligger! Faaan! Allt jag vet är att det är på väg mor Västerås, så under tiden jag kör får jag instruktioner av Alex (vad skulle vi göra utan Alex?) medans stakars Hera står i baksätet och försöker bajsa. Trots all oro jag kände kunde jag inte låta bli att le när jag ser hur hon försöker balansera i kurvorna samtidigt som hon försöker bajsa.

Kl. 20.00 *Vi är framme* Vi går in och anmäler oss i receptionen, det är bara en handfull människor före oss. ”det borde inte ta så lång tid” tänker jag. Jag går ut med Hera i fall att.

Kl. 20.06 *Hera har bajsat!* När vi kom ut lyckas Hera bajsa ut en klut på kanske 5cm, när jag plocka upp efter henne så känner jag att den är stenhård och stickig. Men det är i alla fall på väg åt rätt håll.

Kl. 21.15 *Fortfarande en handfull människor före oss.* Hera har under tiden försök att bajsa flera gånger men utan att lyckas, hon har även spytt ett par gånger (antagligen av ansträngning). Jag börjar bli orolig för henne så jag går in och frågar sjuksyster om det är säkert att det inte är någon fara för Hera att vänta. Hon titta på Hera och säger något i stilen med att det är lugnt då Hera är så pigg. När jag frågar varför det dröjer så länge så säger hon att de har en hund som har blivit ormbiten och glider in och ut ur chock och att den hunden prioriteras. ”Det är bra” tänkte jag. Hur lång tid till kan det ta undrar jag. Eftersom det är tre patienter före Hera så minst en timme, kanske mer.

Kl.22.34 *Moment 22* Inga förändringar, fortfarande tre patienter före Hera. Hera kämpar på, hon gnäller inte hon klagar inte på någon sätt och det gör jätteont i mitt hjärta, men det är inget jag kan göra för att hjälpa henne. Vi går ut var 10:e minut, men ändå så har hon kissat inne. Det är inte alls likt Hera. När hon kissade inne kom jag på att hon inte druckit något överhuvudtaget sen jag hämtade henne. Trots att jag försöker ge henne vatten vill hon inte ha.

Kl. 23.00 *En patient före oss* Har tappat räkning hur många gånger Hera har spytt och hur många gånger vi har varit ute. Men på plussidan har jag sett Valborgselden! Det trodde jag aldrig. Hittills har både Bojan, Mamma, Alex och Malin ringt och undrat hur det är med oss.

Kl. 23.57 *Det är vår tur* Hmmm… inte mer än 4 timmars väntetid? Nu börjar jag tänka att jag är nog hemma till senast 02:00 (Right!!!). I undersökningsrum 4 börjar veterinären undersöka Hera och konstaterar att hon är förstoppad. ”No shit Sherlok” tänkte jag. Det kunde jag ha berättat för 4 timmar sen. Veterinärn ger Hera lugnande och smärtstillande för att se om det går att pilla ut det som sitter fast och för att kunna röntga för att se om det är något som har fastnat i tarmarna.

Kl. 24.15 *Hera är neddrogad* Jag går med henne till röntgenrummet men sötnosen har lite svårt att gå rakt. Efter ett par flipperstudsar mot väggen är vi framme. När bilden är tagen ser de att det bara är i slutet av ändtarmen som det är stopp men att det måste ut. De smörjer med paraffinolja och lite andra grejer innan de ger Hera en uppvakningsspruta. ”Nu får du gå ut med henne i 15 – 20 min och se om hon bajsar. Om hon gör det så är det inga problem och ni kan åka hem, annars så måste hon stanna över natten. Vi måste ge henne dropp så att hon inte ska bli uttorkad.”

Kl. 01.00 * Jag och Hera promenerar i mörkret* Hera har problem att hålla balansen men hon klagar inte. Hon lyckas bajsa ut en bit men inte allt. Jag fryser som en gris efter som jag bara har shorts och en luvtröja på mig. (behöver jag säga att det regnar!?!).

Kl. 01.33 *Äntligen inne igen* Nu röntgar vi Hera igen och det är mindre men inte bra. Jag och Hera väntar i rummet medans veterinären tänker ut ny plan. Hera ska få dropp! Allt kopplas på och det ska vara kvar i c:a 30 minuter. Efter 5 minuter sover både Hera och jag.

Kl. 03.03 *Jag och Hera vaknar* Under tiden vi sov har Hera fått nästan 1 liter vätskeersättning med B-vitamin och andra grejer. Veterinären kommer in och tar loss alla grejer från Hera. Hon hade tyckt att vi sov så sött att hon inte ville störa. Men nu är det dags att gå ut på promenad igen.

Kl: 03.18 * Jupp lika kallt* Men Hera verkar inte bry sig om kylan, hon har större bekymmer. 1 liter vätska på 1 timme = jättekissnödig. Så hon springer ut och kissar och sen tre meter längre bort BAJSAR!!! Nu är Hera lycklig. Efter att ha bajsat så viftar hennes svans som aldrig förr, man kan riktigt se lyckan i hennes ansikte.

Kl. 03.21 *Inne för 1000:e gång* Hera är lycklig, Jag är lycklig och veterinären är lycklig. Tänk vad lite bajs kan göra!

Kl. 03.45 *Dags att betala och åka hem* Hela resan hem sov Hera lyckligt i bilen. Jag lämnade henne hos Malin (efter att har ringt till hennes mobil i 35 min, för att väcka henne) och fortsatte själv vidare till Strängnäs.

Kl. 04.45 *Det är morgon* Jag träffar Bojan utanför Polisstationen (det är där han jobbar) och berättar allt som har hänt och sen åker jag hem.

Kl. 04.58 * Oooo säng* Jag står bredvid min säng och ska lägga mig!

Resa Strängnäs-Strömsholm-Strängnäs = 10 timmar. Och vi tycker att det är segt på akuten för människor.