Den annars så glada och pigga Hera

Kl. 18.23 *Mobilen ringer* Det är min lillebror! Jag svarar och får frågan om jag skulle kunna köra Hera till Strömsholms djursjukhus.

- Va?!? Varför?
- Jo, vår lilla söta Hera har hittat en soppåse med revbensspjäll och tuggat i sig några.
- Ok, men det är ju en hund! Ska de inte äta ben?

Jo, det ska de, men inte grisben. För grisben smular sönder sig i små spetsiga benflisor som fastnar i tarmar och kan riva sönder dem. Bojan har pratat med veterinären som sa att han skulle avvakta lite och om hon inte kan bajsa så måste hon in.

Kl. 18.49 *Alex kommer hem från massage* Jag tar bilen och åker och tankar den. I fall att jag behöver åka med Hera är det bra att ha bensin. Under tiden jag är på bensinmaken ringer det igen och det är Bojan. Hon kan inte bajsa, hon försöker men det går inte.

- Du får nog åka in med henne.
- Ok, jag kommer direkt!

Jag sätter mig i bilen ringer till Alex och frågar om hon ska med? Nej, hon stannar med Sofia i Strängnäs.

Kl. 19.20 *Jag är i Eskilstuna* Bojan jobbar så han kan inte följa med, Malin (som är hundvakt) har inte heller möjlighet att följa med. Så... Det blir bara jag och Hera. När jag kommer ut ur bilen och går mot Hera så tittar hon bara på mig, ingen glad viftande på svansen, inga glada skutt, bara en sorgsen blick och öron som slokar. Man ser på henne att hon inte mår bra.

Kl. 19.40 *Jag och Hera på väg till Strömsholms djursjukhus* Men jag vet inte var sjukhuset ligger! Faaan! Allt jag vet är att det är på väg mor Västerås, så under tiden jag kör får jag instruktioner av Alex (vad skulle vi göra utan Alex?) medans stakars Hera står i baksätet och försöker bajsa. Trots all oro jag kände kunde jag inte låta bli att le när jag ser hur hon försöker balansera i kurvorna samtidigt som hon försöker bajsa.

Kl. 20.00 *Vi är framme* Vi går in och anmäler oss i receptionen, det är bara en handfull människor före oss. ”det borde inte ta så lång tid” tänker jag. Jag går ut med Hera i fall att.

Kl. 20.06 *Hera har bajsat!* När vi kom ut lyckas Hera bajsa ut en klut på kanske 5cm, när jag plocka upp efter henne så känner jag att den är stenhård och stickig. Men det är i alla fall på väg åt rätt håll.

Kl. 21.15 *Fortfarande en handfull människor före oss.* Hera har under tiden försök att bajsa flera gånger men utan att lyckas, hon har även spytt ett par gånger (antagligen av ansträngning). Jag börjar bli orolig för henne så jag går in och frågar sjuksyster om det är säkert att det inte är någon fara för Hera att vänta. Hon titta på Hera och säger något i stilen med att det är lugnt då Hera är så pigg. När jag frågar varför det dröjer så länge så säger hon att de har en hund som har blivit ormbiten och glider in och ut ur chock och att den hunden prioriteras. ”Det är bra” tänkte jag. Hur lång tid till kan det ta undrar jag. Eftersom det är tre patienter före Hera så minst en timme, kanske mer.

Kl.22.34 *Moment 22* Inga förändringar, fortfarande tre patienter före Hera. Hera kämpar på, hon gnäller inte hon klagar inte på någon sätt och det gör jätteont i mitt hjärta, men det är inget jag kan göra för att hjälpa henne. Vi går ut var 10:e minut, men ändå så har hon kissat inne. Det är inte alls likt Hera. När hon kissade inne kom jag på att hon inte druckit något överhuvudtaget sen jag hämtade henne. Trots att jag försöker ge henne vatten vill hon inte ha.

Kl. 23.00 *En patient före oss* Har tappat räkning hur många gånger Hera har spytt och hur många gånger vi har varit ute. Men på plussidan har jag sett Valborgselden! Det trodde jag aldrig. Hittills har både Bojan, Mamma, Alex och Malin ringt och undrat hur det är med oss.

Kl. 23.57 *Det är vår tur* Hmmm… inte mer än 4 timmars väntetid? Nu börjar jag tänka att jag är nog hemma till senast 02:00 (Right!!!). I undersökningsrum 4 börjar veterinären undersöka Hera och konstaterar att hon är förstoppad. ”No shit Sherlok” tänkte jag. Det kunde jag ha berättat för 4 timmar sen. Veterinärn ger Hera lugnande och smärtstillande för att se om det går att pilla ut det som sitter fast och för att kunna röntga för att se om det är något som har fastnat i tarmarna.

Kl. 24.15 *Hera är neddrogad* Jag går med henne till röntgenrummet men sötnosen har lite svårt att gå rakt. Efter ett par flipperstudsar mot väggen är vi framme. När bilden är tagen ser de att det bara är i slutet av ändtarmen som det är stopp men att det måste ut. De smörjer med paraffinolja och lite andra grejer innan de ger Hera en uppvakningsspruta. ”Nu får du gå ut med henne i 15 – 20 min och se om hon bajsar. Om hon gör det så är det inga problem och ni kan åka hem, annars så måste hon stanna över natten. Vi måste ge henne dropp så att hon inte ska bli uttorkad.”

Kl. 01.00 * Jag och Hera promenerar i mörkret* Hera har problem att hålla balansen men hon klagar inte. Hon lyckas bajsa ut en bit men inte allt. Jag fryser som en gris efter som jag bara har shorts och en luvtröja på mig. (behöver jag säga att det regnar!?!).

Kl. 01.33 *Äntligen inne igen* Nu röntgar vi Hera igen och det är mindre men inte bra. Jag och Hera väntar i rummet medans veterinären tänker ut ny plan. Hera ska få dropp! Allt kopplas på och det ska vara kvar i c:a 30 minuter. Efter 5 minuter sover både Hera och jag.

Kl. 03.03 *Jag och Hera vaknar* Under tiden vi sov har Hera fått nästan 1 liter vätskeersättning med B-vitamin och andra grejer. Veterinären kommer in och tar loss alla grejer från Hera. Hon hade tyckt att vi sov så sött att hon inte ville störa. Men nu är det dags att gå ut på promenad igen.

Kl: 03.18 * Jupp lika kallt* Men Hera verkar inte bry sig om kylan, hon har större bekymmer. 1 liter vätska på 1 timme = jättekissnödig. Så hon springer ut och kissar och sen tre meter längre bort BAJSAR!!! Nu är Hera lycklig. Efter att ha bajsat så viftar hennes svans som aldrig förr, man kan riktigt se lyckan i hennes ansikte.

Kl. 03.21 *Inne för 1000:e gång* Hera är lycklig, Jag är lycklig och veterinären är lycklig. Tänk vad lite bajs kan göra!

Kl. 03.45 *Dags att betala och åka hem* Hela resan hem sov Hera lyckligt i bilen. Jag lämnade henne hos Malin (efter att har ringt till hennes mobil i 35 min, för att väcka henne) och fortsatte själv vidare till Strängnäs.

Kl. 04.45 *Det är morgon* Jag träffar Bojan utanför Polisstationen (det är där han jobbar) och berättar allt som har hänt och sen åker jag hem.

Kl. 04.58 * Oooo säng* Jag står bredvid min säng och ska lägga mig!

Resa Strängnäs-Strömsholm-Strängnäs = 10 timmar. Och vi tycker att det är segt på akuten för människor.