Lördagens bröllop började redan halv tio för oss som var nära familj. Vi åkte gemensamt till lokalen för att fixa det sista, och en halvtimme senare började alla gäster komma. Brudgummen stod med sina och brudens föräldrar i dörren och hälsade välkomna, medan bruden ännu inte anlänt. De drygt 200 gästerna hade bara att slå sig ner vid dukade bord, överfyllda med meze och dricka av alla de slag.Vid dörren stod också små flickor och "sålde" knapphålsblommor. I jugoslavländerna finns en tradition att alla gäster på ett bröllop dekorerar sig med dessa, och genom att sätta den på höger eller vänster sida markerar att de är gifta/ogifta. Vi fick alla söta små champagnefärgade rosor... Alla utom Bojan. På Bojans kavajslag hamnade en vinröd ros istället... Lite förvånad frågade han varför och lärde sig snabbt att han skulle vara Djeveru (typ giftoman). Ingen hade berättat detta för honom, och lite förvånad frågade han om vilka uppgifter han hade, vilket visade sig vara ingenting... Eller så fick de det i alla fall att verka...
Tillsammans med sysslingarna tog i alla fall Sofia och jag tag i vår uppgift. Vi hade fått i uppdrag av bruden att knyta vita rosetter kring backspeglarna på alla bilar på parkeringen. Detta för att de skulle vara dekorerade och fina inför resan upp till kyrkan.Vid halv tolv annonserades brudens ankomst av Bruno, som fått detta hedersuppdrag. Medan bruden gjorde sitt antåg genom rummen berättade han att "Här kommer bruden och ska mötas av sin nya familj, och dess giftomän"... Inte förän namnen på dessa lästes upp insåg Bojan att han nog har en uppgift... och att han nog b
orde vara i det rum bruden var, inte sitta och dricka öl i ett annat! Sagt och gjort, han rusade dit, och tillsammans med de andra giftomännen lyckades han få köpa loss bruden av hennes bror. Bojans bidrag blev ett löfte om två flaskor loza.Så anlände bruden till festen, och fick slå sig ner tillsammans med sina giftomän vid honnörsbordet. Ännu hade hon inte rätt att sitta med sin brudgum...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar