Hästridning i Raglan

Hamilton är en mysig stad. Och vi hittade riktigt bra boende på Ibis hotell. Känns lite lyxigt när bilen blir hämtad av en parkeringsvakt som parkerar den åt oss. Vi hittade dessutom en mysig restaurang med helt okej mat.

På morgonen gottade vi oss i hotellets buffefrukost innan vi fortsatte mot Raglan och Magic mountain där vi skulle rida. Vägbeskrivningen var väl sådär, men efter att ha åkt en knapp timme kom vi fram till slutet av vägen, toppen av berget och framförallt till gården vi skulle rida ifrån.

Utsikten var milsvid och de böljande, gröna kullarna skapade en sagomiljö som var svårt att förstå att den var verklig. Området är en gammal vulkanplatå, och påminner på sätt och vis om de ön Skye i Scotland.

Vår guide för dagen, Xanthe, visade oss till våra hästar. Dados häst visade sig vara en enormt, mörkbrun sak (ja, fråga inte mig vad det var för ras... jag kan INGENTING om hästar mer än vad som är fram och vad som är bak) som kallades Mr Ed. Min var en lite mindre häst som kallades Johnny och när jag satt upp på honom fick jag en kort beskrivning om hur han skulle hanteras.

Det var egentligen väldigt enkla instruktioner som gick ut på att sträcks på benen i nedförsbackar, ge hästen ordentligt med utrymme med tyglarna och att dra hårt om han började springa. Samma sak berättade hon för Marcus och Mia när de satt upp på sina hästar. Men när hon kom till Dado pågick instruktionerna en bra stund. Mr Ed var nämligen något av flockens busfrö, och började hemskt gärna springa så fort han fick chansen.

Så började ridturen och vi gav oss rakt ut över kullarna, ut i hagarna bland korna. Vi red upp och ner längs små obefintliga stigar, och Dado fick något av en adrenalinkick av att vara tvungen att lita på att Mr Ed visste vad han gjorde. Lite spännande var det faktiskt att rida på den bitvis mjuka jorden i branta sluttningar. Vi fick tipset att ställa oss upp och hålla i manen när hästarna småsprang uppför sluttningarna. I början kändes det lite taskigt att dra i manen, men Xanthe försäkrade oss om att hästar inte är hårömma som människor...

Målet för ridturen var ett vattenfall som kallas Bridal Veil. Det blev en rask promenad ner för trapporna till botten av vattenfallet, och sen en kort stund paus innan vi gick tillbaka igen.

Längs vägen tillbaka berättade Xanthe om två av de tre naturliga havshamnarna man kan se från vulkanplattån, och om de två vulkanerna som tillsammans ramar in området.

Det var en fantastisk rytt, hästarna var så snälla och naturen underbar!